Siden och Grus

Var bara tvungen att skriva ännu ett inlägg. Jag vet inte varför. Skrivarsuget bara kliade så frenetiskt och hemskt i mina fingrar. Jag saknar att skriva för ungdomsredaktionen och jag saknar min krönika. Jag hatar att vara arbetslös och för att göra nått av min tid så tokbloggar jag istället.

Nu ska jag iallafall ta tag i någonting jag lovat min kära mamma. Jag ska skura toaletterna i huset. Vilket jag avskyr mer än något annat eftersom jag har lite toalettskräck. Offentliga toaletter är allra, allra värst. Toapapper fulla ringen om du måste gå. Och att städa dem är det sista jobbet efter hora, jag skulle ta här i världen.

Men vad gör man inte för kära lilla mamma. Plus att hon har en liten hake på mig. "Nu när du bara går omkring hemma så kan du väl...." Det är kanske sant. Men idag har jag faktiskt haft fullt upp hela dagen. Jag sov hos John, gick på stan, tog en fika med Rickard och cyklade hem.

Nu är jag hemma. Jag har skrivit tre inlägg på mina två bloggar och hunnit med att läsa några andras. Och då kom jag fram till en sak som jag egentligen kommit fram till redan vid 16 års ålder. Det finns verkligen en sak som får mig att hurrvas. När killar skriver hihi eller thihi i sina inlägg, i sms, i mail eller på msn eller vad som helst. Jag får bara en fruktansvärt vrickad bild av hur det ser ut och låter när han utstötter sitt thihi.. Visst killar kan fnittra det kan jag gå med på. Men thihi och hihi är riktigt ja.. näe.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi lämnar det öppet för fortsatta funderingar. Imorgon kanske jag kan sätta ord på vad jag tänker.

Nu ska jag sluta smita från mina sysslor. Toaletterna here I come.

Självkänslan pendlar upp och ned. Är jag tjock eller är jag smal? Storlek 38 är för litet och 34:an var på gränsen till stort. Jag kom iallafall hem med en kjol då jag skulle köpa byxor. Dubbla strumpbyxor och långisar kanske kan hålla värmen. Skit kyla, varför bor jag i norra Sverige?
Kylan tvingade mig idag att även köpa ett par vantar och en mössa innan jag klarade av att cykla hem. De var dock väldigt grå och söta så jag är nöjd.

HATA VINTERBAJS

I helgen ska jag få se Money Brother (the one and only, oh yes) och Sahara Hotnights och Hello Saferide. Vilken lycka! Kan det bli höstens bästa fredag? Ja, kvällen har enormt stora potensial. Så nej, det blir inget Sthlm i helgen. Men den staden kan vänta.
Tack vare en kär gammal vän har vi också ordnat bostad i Umeå. Och ja Rickard, jag lovar att ta väl hand om din lägenhet och jag ska inte klaga på din städning. Det är ju faktiskt mig vi pratar om. "Städning? Vad är det?"

Men  ska det vara så j*vla svårt att få beställa två biljetter?

Det är inte så komplicerat men jag förstår inte riktigt Ticnet. Kan jag inte hämta dem på mitt vanliga ATG-ombud? Måste jag åka till Umeå då? Vart hämtar jag dem? Kan jag hämta dem samma dag? Måste ni ha mitt kontonummer? Vad ska jag välja, kortet eller internettbanken?
Sandra ringer JP nu. Hon har redan en biljett och borde ha ett svar på detta. Jag förstår inte alls jag.

Och nu förstår jag och har bokat. Biljettcentrum Umeå blir första stopp på fredag. Weehoo för i helgen, jag längtar. Bara fruktansvärt synd att Anna inte är hemma. Saknar henne. Men hon ska till härliga Barcelona. Så kul för henne, ingen klagar. Livet är allt bra ibland faktiskt.

För kärlekens skull är man beredd att göra vad som helst. Eller hur?
Igår tog jag och min älskade vårt förhållande till en helt ny nivå. Han har förståss redan varit där länge men nu ska även jag försöka ge det ett försök. För min pojkväns skull har jag testat spela wow. Nördarnas heligaste nördspel. Och ja, jag ska erkänna att det inte var så himla tråkigt som jag alltid trott. Jag blev inte swept of my feet, jag har inte skaffat mig ett beroende och det pirrar inte i fingrarna efter att spela Mer, MEr, MER. Men vi hade roligt igår, vi skrattade och spelade så länge att jag fick ont i min hand (ca 20 minuter men vadå? jag är nybörjare..)

Det är svart som natten utanför fönstret. Det har varit svart som natten sen jag minns inte när idag. Vilken timme var det ens sol idag?
Vintertiden har börjat och det missade jag totalt imorse. Istället för att sovaut en extra timme tog jag mig upp ur sängen klockan 09.30 (kl 08.30 för att vara exakt..) och släpade mig upp till soffan. Jag tog en otroligt tidig frunch bestående av kall pizza och filmen Zodiac som förrästen var riktigt bra. I alla fulla fall.. Det tog över tre timmar att se klart filmen då telefonen ringde sig varm under hela tiden. Tur att jag får behålla filmen i en vecka, för jag vill nog se om den i ett svep. Jag ska stänga av mobilen, dra ut telefonjacket och bara njuta. (Inget ont mot er som ringde men...)
En annan bra fråga är sen. Varför envisas att stiga upp så tidigt då jag är arbetslös? Ja, det är bra att inte vända om dygnet men nu fick jag ännu fler timmar på dygnet att fylla ut. Och jag är less, jag är rastlös. Det känns som Söndag hela veckan!

"Mors lilla latan sa; Du mår tro jag jobbar bra. Men tycker du som jag, tycker du som jag, så gör vi det en annan dag.."

Idag måste det ske.Rummet. Det måste städas. Golvet är ett hav av kläder. Sängen är obäddad. Fönsterbrädet börjar gråna av damm.


Imorse kom lönen. Fet och fin. Men det är det bästa jag kommer att få på länge. Nästa månad blir inte fet och nu är jag arbetslös, igen. Så innan jag hann förbländas av siffrorna lade jag över det mesta på sparkontot. Nu måste jag ransonera med det lilla jag har. Julklappar nästa och så fyller min syster år i helgen.
Jag cyklade in till stan för att se resultatet av hennes och årets estetar tvåors EOS projekt, Art Comes Alive. Upplevelsen blev sentimental och en liten längtan tillbaka till skoltiden och klassen väcktes. Hela projektet påminde om vår konsthistoria kurs där vi speglade tavlor och ismer i dans. Tvåorna hade gjort fina instalationer i Brinkenhuset där de speglade deras tolkningar av olika konstverk. Det var vackert, fint, spännande, mystiskt och roligt.
Därefter tänkte jag fara hem men tänkte vara smart och köpa min systers födelsedagspresent när jag endå var på stan. Det första jag köpte var en tunika på Indiska till mig själv. Underkläder till mig själv och en present till Agnes. Ikväll ska jag på VIP-kväll på Gina Tricot. Jag har en känsla i magen av att mina pengar inte kommer att räcka så långt trots allt!

Var det här sista dagen på jobbet igen kanske? Jag vet inte. Men jag hoppas faktiskt inte det. För jag har trevliga arbetskamrater och bra arbetsuppgifter. Jag tycker de kan anställa oss på heltid att komma och fronta och fixa i butiken på mornarna.
Efter en veckas arbetslöshet och att sen komma tillbaka var en ren chock. Vi Skellefteåbor konsumerar. Man tror det inte men shit så det shoppas. Plus att vi är ganska duktiga på att stöka till också. Ja VI, jag också kan jag lova. Vem har inte varit i en butik, säg Ica som exempel, och ångrat sig. Man kanske hittar en banan som är billigare än den du håller i handen, eller kommer på att du hellre vill ha godis än att vara nyttig! Och sen så orkar man inte gå tillbaka med varan. Kanske kommer man rent utav inte ihåg vart man först hittade den?!
Ja därför behövs det sådana som jag och mina kära arbetskamrater. Som kan komma och städa upp efter gårdagens shoppingtur och fylla på i hyllorna så att nästa dags besök blir minst lika trevligt som det förra.

helvete..

Igår vaknade jag med en elak nackspärra som gjorde mig handlingsförlamad hela dagen. Ipren, alvedonsalva, halsdukar och ännu mer Ipren, men ingenting hjälpte. Inte ens en "välförtjänt" naturgodis-påse kunde lindra värken.

Imorse då jag vaknade var mitt rum fortfarande ostädat, utanför fönstret var det svart som natten och jag hade ont i nacken. Men den goda nyheten var att jag kunde röra mer på huvudet. Så jag for till jobbet, kämpade mig igenom värk och illamående och kom hem. Väl hemma satte jag mig i soffan med en bok och somnade således sittandes.

Nu har jag gått en promenad och beslutat att jag inte orkar cykla till John ikväll. Jag ska krypa ned i soffan och knapra en Ipren. Sen måste jag renbädda min säng och sova i mitt äckligt ostädade rum. Kanske dammråttorna kan sätta igång min motivation till att städa. Högst otroligt men vi får väl se.

Så himla roligt.
Lite avis är jag faktiskt på Sara. Maskerad med film-tema. Jag har vaga minnen av att jag och några vänner tänkte dra ihop nått liknande i ettan, FPAB. Men så klart blev det aldrig av. Så när ska vi dra ihop något sådant här hemma i Skell? Är vi för fega för att busa och leka? För mogna för lite utklädning och lek?
Nej, det vill jag inte tro. Inte jag iallafall. Jag kommer aldrig att växa upp på den fronten.
Kanske på nyårsafton? Igår pratade jag och mina vänner iallafall om att hyra en lokal. Varför inte spexa till det lite extra med en maskerad? Bara tanken gör mig rå taggad på livet. För i år ska jag inte jobba på nyårskvällen. Nej, nej. I år ska jag också vara med på middagen, festa och dansa in tolvslaget i lagom berusat tillstånd av glädje och champange.

Sara vill ha tips på vad hon ska klä ut sig till. Hon funderar över Tombraider eller Kill Bill. Jag säger nog Kill Bill. Den gula dräkten skulle lysa upp så fint, sessy nanting. Eller varför inte en alv från sagan om ringen? Med spetsiga öron och hela kittet!
Själv skulle jag nog vilja dyka upp som Velma Kelly från Chicago eller Satin från Moulin Rouge. Efter all dessa års cancan-dansande skulle nog Moulin Rouge rollen sitta som en smäck.

Jag kom nyss in genom ytterdörren och kunde känna pulsen lugna ned sig. Jag har nämligen varit ute på självmordsuppdrag. Det är nollgradigt ute och vägen är blank som en skridskobana och jag har agerat taxi åt mina föräldrar i en bil försedd med sommardäck! Att det var halt har jag fått känna av flera gånger efter vägen och jag är mycket nöjd över abs-bromsarna.

I övrigt har det varit en väldigt bra helg. Personalfest igår (4 pers från personalen och en massa annat trevligt folk), utgång på Balzac med chans till att döva en bit av mitt dansbehov och Sandras födelsedagsfest idag. Jag var dagen till ära nykterist och chaufför, men även sådana kvällar har sina tjusningar.
Och nu är jag rätt så nöjd över att jag inte följde med ut på Olles. Istället tänker jag krypa ned i min varma säng och värma mina kalla fötter under täcket. Dock ensam inatt. Finns ingen ork i min kropp att sätta mig på cykeln och pallra mig till John.

Money Brother kommer till Umeå alldeles snart. Nyheten gjorde min kväll. Lycka!

Kom nyss hem från biblioteket med fyra böcker under armen. En om Shanghai, en om Bejing, "Resa längst sidenvägen" och "Den stora muren - Kinas Historia Under 3000 År". Under tre månaders tid ska vi lägga upp en fin resplan och göra oss en bild av vad vi vill se och uppleva under vår resa. Eftersom vi själva lägger upp vår resplan så bör vi också ha koll på problem vi kan stöta på och hur vi tar oss ur dem.
När det kommer till historiabokens roll i min boksamling så är jag helt säker på att jag kommer få ut dubbelt så mycket av upplevelserna om jag kan lite av Kinas historia. Jag älskar historia och det kommer att bli ett sant nöje att under de närmsta månaderna få fördjupa mig och sedan uppleva en del av Kinas. Och vem vet, kanske får jag blodad tand och blir som pappa. Börjar plugga historia istället för de banor jag redan funderat över.

Dock är jag mitt uppe i läsandet av "Flickan som lekte med elden" och boken är verkligen bra. Enligt min personliga åsikt, bättre än "Män som hatar kvinnor". Kanske för att ämnet i boken verkligen intresserar mig. Och tillsammans med historieboken har jag nu två böcker jag inte vill lägga ifrån mig på samma gång. Plus att jag måste söka jobb. Verkligen en stark kandidat till dagens I-lands problem!

Vad nu beträffar så ska jag stänga historiaboken, logga ut från bloggen och dricka upp mitt Gold Tea. Sen bär det av på dagens tredje långpromenad. Den afrikanska dansen blev iställd ikväll. Men jag kan iallafall förbränna på egen hand.

Igår när jag gick hem till John med hörlurarna djupt intryckta i hörselgångarna fick jag ett sånt där vackert moment som bara dyker upp ibland. För tillfället lyssnade jag på låten Yellow med Coldplay. Det var blåsigt, mörkt och marken var blöt. Så plötsligt lyfte jag blicken från marken och såg hur en gatlyktas gula sken lyste upp en björkkrona. Och löven blev så fantastiskt overkligt gula. Som hämtat ur en film och jag bannade mig själv för att inte ha med mig en kamera. Dock hade jag nog aldrig lyckats fånga ögonblicket. För just då jag lyfte blicken och fick syn på trädet sjöng Chris Martin: "Oh all the things you do Cause you were all yellow".

Nu, efter fyra snoozningar och släpat fötter efter mig, så ska jag klä på mig och gå en rask power walk hem och äta frukost. Jag vaknade igår morse och kände mig som en pluffsig marshmellow. Efter att ha toktränat i hela mitt liv gör jag inte så mycket mer än att gå och cykla fram och tillbaka i stan. Det här ska få en ändring. När lönen kommer ska jag skaffa träningskort på aerobic studion och på torsdagar blir det afrikansk dans för hela slanten.

Jag har inte tandläkarskräck eller någon vidare sprutskräck (nu för tiden). Efter att ha haft en den enormaste nålen in i min arm så trodde jag inte att något skulle kunna göra ont längre. Men idag var det dags att laga den där nedra tanden och ja låt mig säga att sprutorna inte var några trevliga upplevelser. Djupt ned i tandköttet skulle de och det tog typ tre minuter per spruta. Plus att jag hatar att ligga ned med en massa saker i munnen, man kan inte svälja. Och när jag väl började bli bedövad kändes det som om hela min svaljeffekt bedövats ur funktion. Jätte obehagligt!
Jag har nog faktiskt något som kan liknas vid fobisk-känsla då det kommer till att ligga platt med hela kroppen. På rygg och utan höjd under huvudet. En väldigt obehaglig känsla av att inte kunna svälja eller andas. Och nu kan jag knappt prata och vågar inte äta för då käkar jag väl upp halva tungad. Det känns som om jag har fått en fet käftsmäll och en rejäl fläskläpp på köpet.
Men nu har jag iallafall åtnjutit mitt sista tandläkarbesök för 0 kr. Dags att skaffa tandförsäkring och sluta med godis och läsk....

Igår natt satt jag och John uppe alldeles för länge och såg på nervkittlande spännande Heroesavsnitt (vilket resulterade i att en av oss försov sig. Jag säger inte vem men det var inte jag..). Och i det sista avsnittet för natten fick vi en fin förklaring på våra egna olikheter. För vi är två helt olika människor och det är det som gör oss så bra för varandra tror jag. Vi kompleterar varandra, som det så fint heter.Jag stressar honom lite och han lugnar ned mig.
I tv-serien pratade man om två olika liv man kan välja att leva. Ett meningsfullt liv eller ett lyckligt liv. John lever ett lyckligt liv för han ägnar sig åt att leva totalt i stunden och struntar fullkomligt i att blicka bakåt och framåt i livet. Jag lever ett "meningsfullt"liv som innebär att jag hela tiden tänker fram och tillbaka och har svårt att leva i nuet.
Shit, jag måste sluta se så mycket på tv-serier.....

Snart kommer Jossan. Då ska vi beställa Visum och ta ett viktigt beslut. I vilken stad ska vi fira det Kinesiska nyåret? Shanghai, Sozhou eller Nanjing?

Jag har ett sår bakom örat och jag vet inte riktigt hur det kom dit. Men vad gör det när man har bokat en resa till KINA!!!

Tur och retur till Shanghai 1:a till 29:de februari, helt galet underbart. 20 års-dag och Kinesiska nyåret. Jag kan inte vänta tills vi anländer till Shanghai och vårt tokfräscha och centrala hotell för en billig summa. Jossan och jag ska bara kännas oss så otroligt lyxiga och fina. Det här kommer att bli så ball. Jag darrar av extas, att resan äntligen är bokad. Imorgon ska vi ansöka om Visum och kolla passen. Sen måste vi vaccinera oss. 3 och knappt en halv månad kvar, tiden kommer bara att rusa iväg. Men halva grejen med att resa är ju att längta och drömma och detta blir en resa för livet.
Alla tillfällen jag får ska jag blogga och berätta för er hemma i Sverige hur underbart vi har det. Bilder och utsikt från kinesiska muren. Galet, Galet, Galet!

Anna åker till Barcelona om två veckor. Dit vill jag också. Värme, vackra byggnader och en underbar stad. Får kanske bli nästa trip... Och Egypten..
Det är så mycket jag vill nu. Resfeber och Reslängtan. Känner mig hög på adrenalin.

Och nu frestar Anna mig att hänga med. Hur ska detta sluta? Det är ett sjukt bra erbjudande, billigt.
Jag älskar att resa, jag vill se världen, uppleva. Och detta är ju mitt år!

Dagens låt:

Marit Bergman - This is the year

This is the year

Jag tittar inte allt för ofta på tv och under de senaste åren har jag inte heller haft tid att se serier som man slaviskt måste följa för att förstå. Dessutom får allt för många producenter storhetsvansinne och överproducerar en serie som från början var bra. De tar ifrån publiken ett riktigt slut och sätter istället igång en evighetsspiral som gör mig åksjuk och spyfärdig. Onödiga och töntiga intriger, karaktärer som måste dö för att skådespelare ledsnat och sedan återupplivas ett år senare. Jag menar; "Vem kan återupplivas efter att ha blivit död och begraven?"
T ex så engagerade jag mig starkt för att följa OC fram till det att Marissa dog (och det var verkligen starkt jobbat). Hon var den karaktär jag tyckte allra minst om men hennes död var ett tydligt tecken på att serien var död. Snart hoppas väl nästa skådespelare av och intrigerna måste bara bli värre och mer osannolika för att de inte ska kännas omanvända eller blasé.
Men jag har några serier jag tycker om. House, CSI NY, CSI, Family Guy och Scrubs. Man behöver inte följa dessa varje vecka för att få ut spänning eller humor från varje enskilt avsnitt.
Och så har jag fallit för en ny serie som jag hoppas och ber för inte ska vara en sån där evighetsspiral och ge mig åksjuka. Igår satt jag och John från morgon till kväll och sträcksåg de 10 första avsnitten av Heroes och ikväll blir det ännu mer. Många har klagat på att det är för komplicerat, men inte jag. Jag gillar då man måste tänka lite, koncentrera sig för att hänga med och förstå. Inte bara få allt så uppenbart severat framför sig på silverfat. Och att sträckse är ju inte heller så fel då man slipper hålla kvar minnet i en veckas tid.
Dessutom gillar jag tanken bakom programmet. Det är spännande och orginellt. Evolution. Vad människor kan bli kapabla till. Jag tror dock aldrig att vi kommer att lära oss att flyga, självläka eller bända och stoppa tiden. Men smartare kan vi nog bli, om vi vårt släkte överlever oss själva fram till den dagen vi kan använda en till procent av hjärnan. Men med tanke på hur vi behandlar varandra och moderjord så ser framtiden kanska grå ut.

John sa till mig att inte räkna timmar. Men jag har svårt för det. Klockan 04.00 imorse hade jag sett en hel massa avsnitt av Scrubs, ätit upp mitt godis, druckit min cola och ätit mina nudlar och klockan visade 5 timmar kvar av vaknatten.
Jag var trött.
Sen försökte jag logga in på datorn för att nattblogga men lyckades inte riktigt. Därefter tog jag upp min bok jag längtat efter att läsa i 2 månader, Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Män som hatar kvinnor var ruskigt bra och ruskigt nervkittlande och de första 130 sidorna i efterföljaren verkar mycket lovande.

Det var en lång och lugn natt, troligen precis vad jag behövde. Jag gillar att för det mesta ha fullt upp, många bollar i luften och sprudlande energi. Jag älskar att vara omgiven av människor och pladdra på till maxgränsen. Men det lever också en liten enstöring i mig som älskar ensamhet, tystnad och tid för djupt tänkande. Ibland alldeles för djupt tänkande.

Jag har sovit fem timmar idag, varit vaken i nästan 21 h innan det (bortsett från en timmas desperat blundande i sängen innan jag gick på natten) och ikväll blir det inflyttningsfest för Hanna. Jag ska därför ha stenkoll på mig själv. Ikväll ska det inte bli allt för packat och glatt i mitt sinne utan lagom salongsberusad och glada miner.

Men vad ska jag ha på mig?
Mina favorit pumps är spårlöst försvunna. Min nyinköpta älskade, randiga, långärmade tunika är också borta (troligen längst ned i min stora klädhög, men.. ). Flera saker jag älskar försvinner eller går sönder på underliga sätt. Jag tänker inte skylla ifrån mig på någon för att slippa pinsamma ursäker om saker och ting mirakulöst dyker upp igen.
Men det kan hända att det är min busiga hustomte som brukar lämna ett fint handavtryck på min spegelvägg, som står bakom hyssen. Fast å andra sidan var det länge sen jag såg av hans handflått på min annars så rena spegel. Jag misstänker faktiskt att han har flyttat!
Eller så är det jag som går i sömnen. Plockar upp kläder, skor och smycken jag gillar och gräver ned dem i potatislandet. Tänk, min egna hemliga skattgömma!
Eller så river jag i sömnen sönder örhängen och gömmer i någon annans necessär. Eller gömmer byxorna jag saknat i andra familjemedlemmars tvätthögar.

Men denna diskussion leder mig ingenstans. Det blir improvisation ikväll. Pytt i panna av vad garderoben har att erbjuda.

Varför blir man så trött nätter då man måste hålla sig vaken? Hur i hela fridens namn kan man ha svårt att sova ut på morgonen en dag då man måste? Jag har färgäves försökt vaka in inför fredagnattens jobb. Det värsta är att jag ska sitta vaknatt själv i 11 1/2 h och det är så mörkt ute.
Jag tror att jag måste ta mig till biblioteket idag och låna en bra bok och köpa en massa godis på Ica. Marabou frukt & mandel och en cola är en stor nattfavorit och nyponsoppa. Fast jag har ju köpt nudlar till i natt så det blir nog nudlar. Dessutom har man nog en hel del festande vänner som kommer att ringa och underhålla mig. Ja, jag överlever nog natten ut. Bara jag klarar av en power-nap i eftermiddag.

Läste nyss en kompis diarum på Apberget och hittade något alla Skelleftebor och fans bara måste göra. Monopolspelet ska göra en nyversion av sin spelplan och låter svenska folket rösta fram sina hemstäder eller favoriter till den nya spelplanen. Och hur självklart är det inte att Guldstaden ska få sin rätta plats? Gå in på monopols hemsida och rösta nu!

www.monopolspel.se:.webloc

Idag är det 4 grader varmt i Skellefteå. När jag gick hem från John denna morgon hade vattenpölarna fått ett sånt där tunt islager över sig som knastrar så mysigt då man trampar på dem. Man fryser om man är för lite klädd nu, men utöver det så är det strålande sol och ganska så härligt.

Trots det fina vädret har jag suttit inne större delen av dagen.
Jag började morgonen med att stiga upp på tok för tidigt. Eftersom jag ska jobba natt imorgon så hade jag tänkt sova ut. Men nej, jag har vänt dygnet och så fort John lämnade sängen så blev jag pigg. Det var omöjligt att somna om och fortsätta drömma (mar?)drömmar om att ÖB aldrig blev klart och jag fick jobba, jobba, jobba i evigheter och aldrig vila. Jag har drömt om varenda vara som finns i den enorma affären inatt tror jag bestämt.
Men det är klart nu och jobbet är slut. Trots att de två sista dagarna varit de längsta i hela mitt liv och trots att städningen av gamla varuhuset innehöll inandning av kilovis med damm, så kommer jag att sakna det. Personalfest? Vi kan ju alltid hoppas att vi lyckas dra ihop det.
Nu sitter jag hemma och har skickat in hela fem jobbansökningar via mailen och har fortfarande kvar några brev att gå ut med på stan. Men jag tror att jag sparar dem till imorgon då jag är så trött och skabbig för tillfället.

Mimmi och Johan har fått en lägenhet i Oslo och snart åker de, långt bort från lilla mig. Har jag gjort rätt? Ja, ja känner mig fortfarande helt lugn och lycklig. Igår var jag och Jossan hemma hos Johan och kolla in flyg och visum till Kina. I veckan måste vi boka innan priserna stiger till skyarna. Och så ska vi boka flygbiljetter ner till Stockholm. Vi mellanlandar där i November för att värma upp inför Kina.
20 års firande för min del i Shanghai, Beijing eller varför inte Suzhou!

Nu ska jag nog ta en till promenad i den vackra hösten. Det är underligt, men jag tror faktiskt att jag börjat tycka om den här årstiden på riktigt. Höstedepression? Nej, men vinter... ja det är en årstid jag inte fullt ut älskar.

Dilemma, Dilemma, hur ska jag göra. Hade verkligen sett fram emot en ledig helg och fest (har inte festat på typ en månad) alltingen jobbfest eller kanske en maskerad och sen Happaranda/Finnland på lördag med Jossan. Men då blir man då arbetslös på onsdag och på fredag blev jag erbjuden att jobba en vaknatt med min vårdtagare från i sommras. Jag tjatar hela dagarna om att jag behöver jobb och pengar men just på fredag vet jag inte hur jag ska göra. Har knappt varit ledig sen studenten, inte ens två sammanhängande veckor har jag njutit av.
Men att jobba natt och som personligassistent är något jag trivs med. Och tackar jag ja till på fredag kanske de ringer mig igen. Plus att jag och Jossan ska resa till Stockholm och shoppa och må bra i november och jobbar jag nu på fredag har jag pengar til halva tur och retur-biljetten.
Ok, beslut taget. Jag jobbar på fredag!
Att disskutera igenom saken högt för sig själv och med en, citat av mamma: "en otroligt klok mor" så kommer man alltid fram till rätt beslut.
Några dagar i Stockholm är absolut värd ännu en vit helg.

Nu är iallafall biljetterna bokade. Min kära lillebror fyllde 15 år i april i år. Men jag hade dansrep morgon till kväll och jag hann varken fira honom eller köpa en present. Men bättre sent än aldrig, lyder ett fint ordspråk. Den 1 december bär det av till Nordanåteatern, bror och systerkväll och Magnus Betnér - Ingenting är heligt.
Mimmi kommer att dregla av avund. Även denna man hör nämligen till eliten av Sveriges sexigaste män.

Hjälp vad jag kan vara sexistisk ibland... Vi skyller på att jag umgåtts för mycket med kära Sunshine.. ;)

Imorse vaknade jag av ett irriterande pip i mitt öra och upptäckte att jag låg och kramade min mobil. Turligt nog hade jag kvällen innan beslutat att inte sätta igång knapplåset och under morgonen lyckades jag att ringa upp dolt nummer. Tidigare samma morgon hade jag nämligen i sömnen stängt av mitt mobillarm och kurat ned mig med telefonen i kudden för att fortsätta sova. Så när jag vaknade var klockan 07.03 och jag skulle ha varit på jobbet 06.00. Så panikslaget kastade jag mig ur sängen, på mitt mjukiskläderna, borsta gaddarna i racerfart (högst ovanligt för att vara mig) och med bananen i högsta hugg slänga mig in i bilen och brumma iväg. En och en halv viktig timma gick förlorad, ca 260 kr för att vara precis. Och det sved.

Ja, kanske har pengasuget stigit mig en aning åt huvudet. Men jag jobbade inte över idag. Kunde inte hitta min arbetsledare och fråga om lov. Så jag for faktiskt hem och njöt av ledigheten och inga tider att passa för en gångs skull.
Istället såg jag tre avsnitt av Scrubs med min bror, käkade godis och planerade in en filmdejt min John ikväll. Myspyskalas, och imorgon är jag ledig. Nu måste jag bara styra upp min vecka och mitt arbetssökande. Vart jag ska ringa, gå och lämna cv. För på tisdag då är jag arbetslös.. nej förlåt, arbetssökande igen.
Kanske var jag dum att skita i Oslo nu. Där hade jag trots allt en intervju på G. Istället stannar jag hemma i Skellefteå som kanske inte är en guldgruva med jobb. Men jag har iallafall viljan....

Idag tog jag mig upp 05.15 och var på jobbet 05.59 sharp. Jag överaskades över hur sjukligt lätt det var att stiga upp och hur pigg jag var kring 6, 7 tiden. Kanske är det lättare att stiga upp 5 istället för 7. Kanske känns det mer som natt än morgon i kroppen? Inte vet jag, men det bästa var att köra genom stan. Bara jag och några andra galningar ute på vägarna och trafikljusen skrek GRÖNT hela vägen.

Senare idag blev det stess för att hinna i tid till frissören, vilket jag så klart inte gjorde. Rödljus, bilköer och sen den nedra parkeringsautomaten. Jag hade inte ens kronor så att det räckte för en timme. Men på automaten fanns en liten lapp som visade en sms tjänst. Man kan alltså sms:a in en kod till ett nummer och sen upprepa detta då man lämnar parkeringen och sedan dras avgiften från mobilkontot. Detta ska gälla över hela Sverige. Man förs man i nått sorts system som lapplisorna kan kolla innan de lappar bilen. Men man fick inget kvitto eller annat tecken på att betalningen genomförst.
Min frissör hade ringt sekunderna innan och undrat om jag skulle dyka upp. "Ja, jag står på parkeringen!" hade jag svarat i ren panik. Sen tokringde jag upp på kommunen för att få reda på att denna tjänst verkligen funkade. Och kvinnan som svarade visste först inte. Paniken växte. Jag ville inte missa min tid men jag ville heller inte komma ut till en elak böter på rutan.
När kvinnan ringt upp en annan människa fick jag tillslut veta att jag lugnt kunde lämna bilen på parkeringen. Jag kastade mig in till frissörsalongen. Nu sitter jag och oroar mig att jag inte lyckats avsluta min tjänst. Det kan bli dyrt. Men jag har gjort som den dåliga upplysningen på automaten sa så. Och jag fick ingen böter heller så det ska väl vara lungt.
Nu är jag riktigt snygg i håret. Den gamla hårfärgen svek men nu har jag gjort om det ordentligt. All färg hon kletade i mitt hår kändes som tung en hjälm på huvudet. Mitt hår lyser nu ikapp med höstlöven. Genomklippt och fräscht blev det också. Jag är så nöjd.
 
Snart ska jag fixa klart de sista detaljerna i mitt rum. Men först blir det nog en riktigt lång och skön höstpromenad.

Ja det är sant som det är sagt. Jag Hatar att städa. Men idag var det faktiskt lite kul. Jag möblerade om i mitt rum. För att dämpa min längtan till att flytta hemifrån. Och fint blev det med en stor yta kvar för dans.

Min korta promenad in till stan för att bara köpa underkläder och sen gå hem och städa, blev något längre än så. Det fanns så mycket fint att stanna och titta på. Och så kom jag på att jag hade kris. Mitt hår ser ut som en skatbo. Så nu är en akuttid bokad för klippning och färgning av mitt hår på Attityd. Ska jag fortsätta med rött? Ja, jag tror det. Det blir som sagt färg i mörkret.

Nu ska jag cykla till Hanna och se på hennes nya lägenhet. Shit, vad jag blir avis. Vill också ha eget. Men nu har jag iallafall ett nymöblerat rum. Och en godisskål med salta karameller att locka hit John med.

Jag har precis utfört första hjälpen på min älskade iPod. Det var egentligen inga större fel på honom men den syntes inte i datorn när jag kopplade in den och då kan man ju inte byta musik. Galet jobbigt då man får nya favoriter som man bara måste toklyssna på. Men tack vare min insatts är han hel igen. Mitt lilla hjärtebarn. Hur skulle jag överleva utan dig?
Mitt rum är en krigszoon för tillfället. Man kan iallafall missta sig för det. Jag vet inte hur länge jag skjutit upp städningen, men nu bokstavligen måste jag städa.
Men först ska jag ta en lång promenad med min iPod. Lyssna på mina nyinladdade låtar och inspireras. Och jag behöver verkligen gå in till stan och köpa nya underkläder. Min städstrejk har orsakat en enorm smutstvätthög och det i sig skapar vissa kriser i garderoben.

Oj vad jag är trött. Järnbrist? Sömnbrist, definitivt!

Efter en natt med knappt någon sömn kämpade man sig upp på jobbet klockan 07.00. Idag var det öppning och stressen hela dagen för att hinna göra allt klart, kan liknas med en dansföreställningsprocess. Man är så lugn och glad enda in i sista minuten då man inser att man varit allt för tidsoptimistisk.
Klockan 17.00 vid öppning var inte alla prisettiketer på plats. Men imorgon så fixar vi det. Dock gruvar jag mig för att börja klockan 06.00 resten av veckan. Jag är en Nattmänniska för tusan.

Fick iallafall äntligen köpa två ramar att rama in mina dansaffirsher i. "En ljusare nyans av svart" och "Puzzle me", minnen för livet. Skulle vilja ha "Nätter av ljus, dagar av mörker" också bara för att det är en så otroligt vacker titel att fästa blicken på.
Måste dock köpa till svart papper att göra en fin passepartoubakgrund. Det kommer att bli ett så snyggt djup då. Speciellt på klassens affirsh "En ljusare nyans av svart", den är skit snygg. Mystisk, spännande, läskig och helt underbar... Åh, vad jag längtar efter att få rama in dem.

Bilder, foto som målning, jag älskar dem. Har fulla mitt rum och kommer att fylla alla mina framtida hem med dem. När jag åker till Kina ska jag köpa en digital systemkamera och ta fantastiskt vackra bilder.
Är så ledsen att jag i somras var ett riktigt stort klantarsel som begick världens misstag och råkade radera min mapp fylld med bilder en del vackra och många minnesvärda. Och att min älskade kamera blev stulen för snart exakt ett år sen. Den jag äger nu är bajs. Jätte känslig och den tar inte alls lika skarpa och färgrika bilder.

Ångest i mitt hjärta. Vad ska jag göra?
Norge känns knappt kul längre, bara stressigt och jobbigt och dyrt och fel i tiden. Innan helgen är slut måste jag ha bestämt mig för hur jag ska göra. Känner mig som värsta velarFian som aldrig kan bestämma sig och jag förstår inte hur folk orkar lyssna/läsa/förstå mitt evinerliga tjat.

Det är 2 faktorer som stressar mig.
1 John, jag tycker det känns jätte jobbigt att åka utan honom.
2 Pengar. Ja, jag är pengakåt och vill inte förlora dem innan resan till Kina. Norge känns faktiskt lite riskabelt.

Men då har jag tänkt ut en idé som faktiskt känns ganska bra. Om jag skippar Norge nu och tidigarelägger Kinaresan (för har ju snart pengarna). Sen "gör jag bort den" och får min upplevelse, träffa Sara, en efterlängtad semester och bara må bra. Därefter kan jag jobba ihop pengar och göra nått annat spännande.
Oslo känns kul. Men det är inte vad jag verkligen vill göra. Jag är mer peppad på en tid i London eller Australien eller nått annat. Så egentligen, varför inte? Plus att jag kan stanna hemma och gosa med John lite längre. Och vipps är hans utbildning klar och han är fri. Då kan vi kanske hitta på nått vi vill göra tillsammans ?!

Grått, dimmigt och kallt. Väder bara fortsätter att visa upp sina allra bästa sidor. Och i natt fick vi uppleva en rejäl show. Just då vi höll på att somna så skakade hela huset som om det var ett jordskalv. Dova åskmuller som levde om värre än en lastbil utanför fönstret. Och att inte tala om blixten. Trots att min rullgardin var nere så lystes hela mitt rum upp i vitt ljus. Jag var så lycklig att jag hade John vid min sida att krama om hårt.

Han är guld värd.
Ännu en händelse från igår. Då jag som redan hade skavsår bestämde mig för att gå en långpromenad och samtidigt gå in mina nya sneakers Från längst bort på Sunnanå till längst bort på Anderstorp och sen hem igen (x antal km..).
Efter en uppskattad vilopaus hos Johns mamma skulle vi gå hem. Då hade jag så ont att jag tillslut slet av mig skorna och gick i sockar i regnet. Men John min riddare var så snäll att han bar mig en bit av vägen på sin rygg. Jag är ingen oversize mcdonald chick men jag har några kilon att erbjuda. Tur att man skaffat sig en stark kar med järnvilja.
Dock var det varmare att gå då man höll igång blodcirkulationen i de iskalla, blöta fötterna. Och smågrus på vägen smärtar mer än man tror.
Nu väntar jag bara på den stundande förkylningen och att få hämta föräldrarna på flygplatsen.

Shit, måste skynda mig att diska och plocka undan innan mamma är hemma igen....