Siden och Grus

Var bara tvungen att skriva ännu ett inlägg. Jag vet inte varför. Skrivarsuget bara kliade så frenetiskt och hemskt i mina fingrar. Jag saknar att skriva för ungdomsredaktionen och jag saknar min krönika. Jag hatar att vara arbetslös och för att göra nått av min tid så tokbloggar jag istället.

Nu ska jag iallafall ta tag i någonting jag lovat min kära mamma. Jag ska skura toaletterna i huset. Vilket jag avskyr mer än något annat eftersom jag har lite toalettskräck. Offentliga toaletter är allra, allra värst. Toapapper fulla ringen om du måste gå. Och att städa dem är det sista jobbet efter hora, jag skulle ta här i världen.

Men vad gör man inte för kära lilla mamma. Plus att hon har en liten hake på mig. "Nu när du bara går omkring hemma så kan du väl...." Det är kanske sant. Men idag har jag faktiskt haft fullt upp hela dagen. Jag sov hos John, gick på stan, tog en fika med Rickard och cyklade hem.

Nu är jag hemma. Jag har skrivit tre inlägg på mina två bloggar och hunnit med att läsa några andras. Och då kom jag fram till en sak som jag egentligen kommit fram till redan vid 16 års ålder. Det finns verkligen en sak som får mig att hurrvas. När killar skriver hihi eller thihi i sina inlägg, i sms, i mail eller på msn eller vad som helst. Jag får bara en fruktansvärt vrickad bild av hur det ser ut och låter när han utstötter sitt thihi.. Visst killar kan fnittra det kan jag gå med på. Men thihi och hihi är riktigt ja.. näe.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi lämnar det öppet för fortsatta funderingar. Imorgon kanske jag kan sätta ord på vad jag tänker.

Nu ska jag sluta smita från mina sysslor. Toaletterna here I come.