Siden och Grus

Grått, dimmigt och kallt. Väder bara fortsätter att visa upp sina allra bästa sidor. Och i natt fick vi uppleva en rejäl show. Just då vi höll på att somna så skakade hela huset som om det var ett jordskalv. Dova åskmuller som levde om värre än en lastbil utanför fönstret. Och att inte tala om blixten. Trots att min rullgardin var nere så lystes hela mitt rum upp i vitt ljus. Jag var så lycklig att jag hade John vid min sida att krama om hårt.

Han är guld värd.
Ännu en händelse från igår. Då jag som redan hade skavsår bestämde mig för att gå en långpromenad och samtidigt gå in mina nya sneakers Från längst bort på Sunnanå till längst bort på Anderstorp och sen hem igen (x antal km..).
Efter en uppskattad vilopaus hos Johns mamma skulle vi gå hem. Då hade jag så ont att jag tillslut slet av mig skorna och gick i sockar i regnet. Men John min riddare var så snäll att han bar mig en bit av vägen på sin rygg. Jag är ingen oversize mcdonald chick men jag har några kilon att erbjuda. Tur att man skaffat sig en stark kar med järnvilja.
Dock var det varmare att gå då man höll igång blodcirkulationen i de iskalla, blöta fötterna. Och smågrus på vägen smärtar mer än man tror.
Nu väntar jag bara på den stundande förkylningen och att få hämta föräldrarna på flygplatsen.

Shit, måste skynda mig att diska och plocka undan innan mamma är hemma igen....