Hustomten, var är mina skor?
John sa till mig att inte räkna timmar. Men jag har svårt för det. Klockan 04.00 imorse hade jag sett en hel massa avsnitt av Scrubs, ätit upp mitt godis, druckit min cola och ätit mina nudlar och klockan visade 5 timmar kvar av vaknatten.
Jag var trött.
Sen försökte jag logga in på datorn för att nattblogga men lyckades inte riktigt. Därefter tog jag upp min bok jag längtat efter att läsa i 2 månader, Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Män som hatar kvinnor var ruskigt bra och ruskigt nervkittlande och de första 130 sidorna i efterföljaren verkar mycket lovande.
Det var en lång och lugn natt, troligen precis vad jag behövde. Jag gillar att för det mesta ha fullt upp, många bollar i luften och sprudlande energi. Jag älskar att vara omgiven av människor och pladdra på till maxgränsen. Men det lever också en liten enstöring i mig som älskar ensamhet, tystnad och tid för djupt tänkande. Ibland alldeles för djupt tänkande.
Jag har sovit fem timmar idag, varit vaken i nästan 21 h innan det (bortsett från en timmas desperat blundande i sängen innan jag gick på natten) och ikväll blir det inflyttningsfest för Hanna. Jag ska därför ha stenkoll på mig själv. Ikväll ska det inte bli allt för packat och glatt i mitt sinne utan lagom salongsberusad och glada miner.
Men vad ska jag ha på mig?
Mina favorit pumps är spårlöst försvunna. Min nyinköpta älskade, randiga, långärmade tunika är också borta (troligen längst ned i min stora klädhög, men.. ). Flera saker jag älskar försvinner eller går sönder på underliga sätt. Jag tänker inte skylla ifrån mig på någon för att slippa pinsamma ursäker om saker och ting mirakulöst dyker upp igen.
Men det kan hända att det är min busiga hustomte som brukar lämna ett fint handavtryck på min spegelvägg, som står bakom hyssen. Fast å andra sidan var det länge sen jag såg av hans handflått på min annars så rena spegel. Jag misstänker faktiskt att han har flyttat!
Eller så är det jag som går i sömnen. Plockar upp kläder, skor och smycken jag gillar och gräver ned dem i potatislandet. Tänk, min egna hemliga skattgömma!
Eller så river jag i sömnen sönder örhängen och gömmer i någon annans necessär. Eller gömmer byxorna jag saknat i andra familjemedlemmars tvätthögar.
Men denna diskussion leder mig ingenstans. Det blir improvisation ikväll. Pytt i panna av vad garderoben har att erbjuda.
Jag var trött.
Sen försökte jag logga in på datorn för att nattblogga men lyckades inte riktigt. Därefter tog jag upp min bok jag längtat efter att läsa i 2 månader, Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Män som hatar kvinnor var ruskigt bra och ruskigt nervkittlande och de första 130 sidorna i efterföljaren verkar mycket lovande.
Det var en lång och lugn natt, troligen precis vad jag behövde. Jag gillar att för det mesta ha fullt upp, många bollar i luften och sprudlande energi. Jag älskar att vara omgiven av människor och pladdra på till maxgränsen. Men det lever också en liten enstöring i mig som älskar ensamhet, tystnad och tid för djupt tänkande. Ibland alldeles för djupt tänkande.
Jag har sovit fem timmar idag, varit vaken i nästan 21 h innan det (bortsett från en timmas desperat blundande i sängen innan jag gick på natten) och ikväll blir det inflyttningsfest för Hanna. Jag ska därför ha stenkoll på mig själv. Ikväll ska det inte bli allt för packat och glatt i mitt sinne utan lagom salongsberusad och glada miner.
Men vad ska jag ha på mig?
Mina favorit pumps är spårlöst försvunna. Min nyinköpta älskade, randiga, långärmade tunika är också borta (troligen längst ned i min stora klädhög, men.. ). Flera saker jag älskar försvinner eller går sönder på underliga sätt. Jag tänker inte skylla ifrån mig på någon för att slippa pinsamma ursäker om saker och ting mirakulöst dyker upp igen.
Men det kan hända att det är min busiga hustomte som brukar lämna ett fint handavtryck på min spegelvägg, som står bakom hyssen. Fast å andra sidan var det länge sen jag såg av hans handflått på min annars så rena spegel. Jag misstänker faktiskt att han har flyttat!
Eller så är det jag som går i sömnen. Plockar upp kläder, skor och smycken jag gillar och gräver ned dem i potatislandet. Tänk, min egna hemliga skattgömma!
Eller så river jag i sömnen sönder örhängen och gömmer i någon annans necessär. Eller gömmer byxorna jag saknat i andra familjemedlemmars tvätthögar.
Men denna diskussion leder mig ingenstans. Det blir improvisation ikväll. Pytt i panna av vad garderoben har att erbjuda.
Kommentarer
Trackback
