Because we CancanCan

Så himla roligt.
Lite avis är jag faktiskt på Sara. Maskerad med film-tema. Jag har vaga minnen av att jag och några vänner tänkte dra ihop nått liknande i ettan, FPAB. Men så klart blev det aldrig av. Så när ska vi dra ihop något sådant här hemma i Skell? Är vi för fega för att busa och leka? För mogna för lite utklädning och lek?
Nej, det vill jag inte tro. Inte jag iallafall. Jag kommer aldrig att växa upp på den fronten.
Kanske på nyårsafton? Igår pratade jag och mina vänner iallafall om att hyra en lokal. Varför inte spexa till det lite extra med en maskerad? Bara tanken gör mig rå taggad på livet. För i år ska jag inte jobba på nyårskvällen. Nej, nej. I år ska jag också vara med på middagen, festa och dansa in tolvslaget i lagom berusat tillstånd av glädje och champange.

Sara vill ha tips på vad hon ska klä ut sig till. Hon funderar över Tombraider eller Kill Bill. Jag säger nog Kill Bill. Den gula dräkten skulle lysa upp så fint, sessy nanting. Eller varför inte en alv från sagan om ringen? Med spetsiga öron och hela kittet!
Själv skulle jag nog vilja dyka upp som Velma Kelly från Chicago eller Satin från Moulin Rouge. Efter all dessa års cancan-dansande skulle nog Moulin Rouge rollen sitta som en smäck.


image15
Velma Kelly
image17
Satin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0