Siden och Grus

Efter att ha läst en massa bloggar har jag upptäkt en trend och bestämt mig att följa den. Idag har jag nämligen gjort vuxenpoängstestet! Bara för att det skulle vara spännande att se hur mogen jag egentligen är vid 19 års ålder. Om resultatet var smikrande tål att disskuteras. Jag blev nämligen tio år äldre, 29,4 år närmare bestämt. Och min 43 åriga mamma blev 51,8 år. Vårt försvar; Vi är mogna för vår ålder!

Ja, jag föredrar att resa till Kina framför Husvagnen i Österlen och Kos. Ja, jag tycker om latte med en massa socker och jag kommer ihåg att vattna mina krukväxter ibland. Jag har körkort, tycker att man ska stödja public service men jag bor fortfarande hemma hos mamma och pappa eftersom jag tycker det känns onödigt att köpa en lägenhet i denna stad. Alltså, jag är lika mogen som en 30 åring eller vad?

http://www.vuxenpoang.com/

Väckarklockan ringde halv nio. Jag låg vaken en stund men inget telefonsamtal från jobbet kom vilket kändes fantastiskt skönt. En hel ledig dag och en hel morgon till att sova. John ringde vid tio tiden och frågade om jag skulle jobba eller inte?! Sen sa han godnatt och rättfärdigade mig att sova vidare i många timmar till. Vid elva tiden vaknade jag dock och det blev det två avsnitt av Sex and the City över ett halvt nudelpaket (då jag lyckades hälla ut hälften i vasken).

Nu har jag faktiskt diskat undan lite. Halva berget av disk är avklarat resten får John ta hand om själv när han kommer hem. Nu ska jag bara samla mod och kraft till att gå ut i kylan och cykla hem. Idag måste jag förbi med vaccinationspapperna på vårdcentralen!

Sen blir det ett riktigt tjejparty med kinamat och vitt vin och utgång på station. Det sistnämnda kanske inte är mest ball men jag känner många 88:or som ska ut och det blir ju vad man gör det till. Sandra glöm inte din  Snövit outfit and look out for the read head...
.

Jag behöver hallonpaj, galet sextalk och magkrampande skratt....

Sunshine kom hem!

Varning! Detta inlägg är ett enda stort klagomål på livet. I-landsproblem i överlag men uttråkade läsare varnas...

Svarens bok ger bara flummiga svar. Elementet är varmt men hårt. Nätterna är för korta och mörkertimmarna för långa.

Filmskaparna misslyckades i "Day after tomorrow", att fånga iskall kyla. Att tre gånger tvingas ta sig över parkbron igår var en mardröm. Tusen nålar i kinderna. En enorm ånger att man valde en vinterjacka utan huva, brännskadade ben och istappar till fingrar och tår. Om jag var uteliggare i Skellefteå denna tid på året då skulle jag lägga mig i en snödriva och plågsamt somna in. Här ute kan man inte överleva många dagar.

Mina fingrar luktar korv efter jobbet.

Ska man tvingas klä på sig tills det att man ser ut som en tjock, uppstoppad björn för att överhuvudtaget leva utan att frysa?

 Jag av alla människor måste ha tre par sockar på mig varav ett par är tjocksockar.

Jag är hungrig. Vi har ingen mat hemma och ingen drickbar laktosfri mjölk heller. Antingen är jag inte hungrig, har ingen mat eller så hinner jag bara inte äta. Jag tror att jag gått in i svält. Men jag klarar hunger bättre än kyla.

Vinterallergi! När det blir kallt ute får jag torra läppar, torr hy, torra händer och torrt hår. Jag missbrukar mer krämer och hårprodukter än vanligt bara för att slippa känna mig som ett löv med näringsbrist.

Min syster har tagit mina skor och troligen min iPod. Om inte iPoden så har min bror tagit den. Ingen av dem svarar på sin mobil och jag behöver musiken till jobbet ikväll. Måste planera lektionen nu.

Jag missade bussen igår och fick gå hem med ett tungt paket i handen. Jag trodde att mina fingrar skulle brista. Dubbla vantar till nästa gång.

Varför är inte jag rik? Då skulle jag sitta i ett varmt land nu och njuta av livet.

Glaset är väl halvfullt?! Jag har mycket bra i mitt liv. Saker jag är lycklig över. Men jag har vinterdepression som vanligt. Jag hatar den här årstiden. Snälla ta mig till ett ljusrum uppe på lassa! Och visst får man ta med sig duntäcke och tjocksockar?

John har rätt, mina byxor är för tighta för att klara denna kyla. Jag kom hem denna morgon med brännskador på låren. - 13 och värre lär det bli. Jag hatar att bo i denna nordliga del av världen. Jag har sagt det förr, jag säger det nu och jag kommer att fortsätta att klaga tills det att jag tar mig härifrån. Så mycket smärta och plåga för en vit jul! Jag vet inte om jag tycker att det är värt det?!

Nej, jag tycker inte att vi ska fortsätta mata växthuseffekten med gifter och den egoistiska mänsklighetens dumheter bara för att jag ska slippa vintern. Men jag kan tänka mig att flytta på mig.

Om det finns ett helvete så är det inte eld utan is och kyla. Snälla någon vart ska jag ta vägen? Sommaren kom tillbaka till mig...

Jag har ont i mina käkar efter att ha frenetiskt tuggat tuggummi hela förmiddagen. Men nu har jag äntligen fått i mig lite frunch och kan slappna av.

Nu sitter jag och fyller i de sista på min visumansökan. Frågan är bara; vad är mitt yrke? Jag jobbar på Korv Gubben och steker hamburgare. Men vad är min benämning? Danslärare känns lite dumt att skriva eftersom jag inte är utbild och bara är det extra en gång i veckan... Men ska jag då skriva: I work at a hamburger restaurant? Är lite nojig över hela grejen.. Det måste se snyggt och bra ut så att jag verkligen får mitt visum, och jag har fortfarande inte lämnat in mitt vaccinpapper.

Igår bakade jag och Evin cit: "Pepparkaks skithus". Vi tänkte vara lite kreativa och beslöt oss för att göra två dass. Vi hade ingen kavel men alla delar blev jätte fina endå. Svårigheten var dock att limma ihop allt med smält socker. När vi var klara med det såg dassen ut att behöva saneras efter avföringskrig. Men hoppet var inte ute. Med hjälp av lite godis skulle piffa upp vårt hus. Dock hade vi inget florsocker eller ättika och sånt som behövs för att göra klistret så vi använde oss av vår kreativitet och limmade fast godisarna med vanligt limm istället. Och sen tog vi lite mjöl och snöade över vår skapelse med. Och vips, i slutändan så blev det inte så pjåkigt. Jag och Evin var iallafall nöjda!

Jag är så fruktansvärt klumpig/klantig/naiv/dum och alla andra ord man kan använda för sådana som mig. Hur lyckade jag egentligen?

Pga att jag inskolats i veckan så var jag tvungen att ställa in min danslektion. Så jag sköt på den tills denna morgon. Jag var ute i god tid, skickade sms och ringde runt till alla i gruppen så att ingen skulle missa informationen. "Danslektionen torsdagen den 22 flyttas till lördagen den 24 kl 11 pga mitt andra jobb.Obs detta gäller endast denna vecka. Mvh Hanna" Sen for jag till danslokalerna, kollade schemat och såg ingenting inbokat. Sen for jag hem. Jag ringde alltså inte till kansliet och bokade salen utan var dum och naiv nog att tro att det skulle vara ledigt denna lördag.

Så kom denna morgon. Jag cyklade till dansen i god tid för att hinna träna lite själv innan eleverna skulle komma. Till min förskräckelse var danssalarna fyllda med bäddmadrasser och väskor! Min mobil vägrade skicka sms, min nyckel leder bara till danssalarna och om 70 min skulle eleverna komma. "Shit," tänkte jag. Som tur var höll Freja på med skyltsöndesaker och jag kunde låna papper och tejp av dem. Jag skrev ett medelande och klistade på dörren och cyklade hem fortare än vinden (jag cyklade helt sjukt galet fort). Väl hemma ringde jag runt och skickade sms till alla. Den enda elev jag inte fick tag i var den som bor allra längst bort från stan. Så pinsamt. Jag hoppas verkligen att hon inte var på väg till min danslektion utan hade bättre planer för sig.

En annan pinsam sak som hänt denna vecka är att jag glömde bort att ringa en av mina allra bästa vänner på hennes födelsedag. Jag hade planerat hela veckan hur jag skulle ringa och viska "Ja må du leva.." i telefonen och så glömmer jag totalt bort det på onsdagen. Förlåt Malin, tusen gånger förlåt. Av alla miljarder människor på jorden, hur kunde jag glömma din födelsedag? Och värsta av allt var att det var hon som ringde mig dagen efter och sa: "Hanna jag är arg på dig." Då slog blixten ned i huvudet så att det bara rök om det.

Jag är en dunderklump!

Idag skulle jag bara springa in på vårdcentralen med mitt vaccinpapper. Lättare sagt än gjort...

Föreställ er ett biljettsläpp till en bra rockkonsert. De är smockat med bilar på parkeringen, folk som samåker för att komma dit, två långa köer och folk som sitter och väntar i ett väntrum. Byt sen ut alla unga ansikten mot pensionärer. Jag lovar att detta inte är en överdrift för detta var vad jag och min syster mötte på Anderstorps vårdcentral idag!

Är det alltid så här en vanlig tisdagseftermiddag? För vi kunde inte föreställa oss vad som orsakat denna hysteri. Rea på läkemedel eller standardkoller? Det var fullt med folk. Som om man beslutat att hålla ett pro-möte i väntrummet och det serverades fika i receptionen.

Jag ogillar starkt att stå i kö och efter att ha sprungit runt en hel dag på stan med ärenden så hade jag fått nog. Mitt vaccinspapper ligger fortfarande kvar i väskan och väntar på ett nytt försök på torsdag.

Dagens låt:

Shake The Disease - Tingsek

Jag och min syster har börjat käka vitaminer. En morgonkur på tre tabletter Omega 3, zink, järn, vitamin A B C D E........ ja det mesta som går att få i sig. Agnes kompis Agnes åt vitaminer i ett halvår och växte några centimeter på höjden. Min syster är numera 164,5 cm. Själv är jag orubbligt fast på 160 sträcket. Livet är orättvist. Men jag lever och livet leker, bra och dåligt om vartannat. Men jag har puls och det leker..

Idag kommer farmor och farfar hem från en 3 veckors resa i Afrika. Min farmor och farfar är coola. De äger varsin liten mobiltelefon, en dator med internett, en snygg tv med video och dvd och en riktigt bra digitalkamera. De kan ringa och sms:a med mobilerna och jag och övriga familjen har under hela deras resa fått sms från värmen i Afrika. Julklappsönskelistor får gärna sändas via mailen, har mina farföräldrar gjort klart för oss. Och aldrig trodde jag att det var möjligt att ett barbarn (som jag) kunde vara avundsjuk på sin farmor och farfar för att de har en bättre kamera än jag själv. Och de är båda över 70 år!

När jag blir pensionär ska jag också resa i världen och uppdatera mig i tekniken. Jag ska bli en pantertant som alltid har godis i fickorna. Fast en fin pantertant. Med sidensjalar, vackra färggranna dräkter och kappor. Fast min mamma kallar mig redan för tant. Hennes lilla "östermalmstant" brukar hon skämta om mig. Bara för att jag älskar min marinblå A-linjeformade kappa, mina sidensjalar och söta små pumps.

Men jag kan ta det. Jag älskar att bejaka min feminima sida i min klädsel med klänningar, kjolar och skor lika mycket som jag älskar då det blir lite estetare och rock n' roll. En härlig blandning som jag går in för och står för. Och det är väl det som gör det hela personligt?

Nu börjar jag spåra ut åt olika håll och det är dags att sluta skriva och göra nått vettigt av denna dag. Halv fem ska jag hämta farmor och farfar på flygplatsen och innan dess har jag fått förtroendet att laga en god middag åt oss alla.

Vad skulle jag göra utan min lillasyster? Den röda toningen sitter nu i och ska verka i 20 minuter. Mitt huvud är tight inlindat i plastfolie och jag ser ut som ett konhuvud till ailen. Very sexy I assure you... Snart ska den vidriga utväxten vara ett minne blott. Men att understryka; jag klarar inte av sånt här själv. Man pratar om gröna fingrar för trädgårdsmästare och det borde finnas ett uttryck för hårduktiga fingrar. Ett par sådana äger inte jag. Jag kan knappt göra en fläta på mig själv.

Fin och fräsch inför helgen i Luleå. En liten fågel vid namn Karro viskade i mitt öra att även Stina ska spendera helgen i samma stad. Jag tror jag ska telefontrakassera henne på bussenvägen dit. Hur mycket annat kul kan man hitta på under resan?

Jag och Malin har disskuterat detta och kommit fram till att vi båda är två typiska svenskar då det kommer till bussåkandet. Vi letar snabbt upp en plats där båda sätena är lediga, slänger upp väskan på det yttre, trycker in hörlurarna i öronen och lutar sig blundades mot fönstret. Ingen har hjärta att väcka en sovande resenär! Bussresor är heliga "my private space"- upplevelser, stunder då man verkligen vill sitta själv och njuta av sin musik och sina egna tankar. Alltså typiskt asocialt och svenskt. Så snälla alla, söta, rara pratglada tanter, raggsugna killar, svettiga gubbar eller tjuruppor som kan tänkas stiga på bussen imorgon. Snälla, låt mig sitta ifred och lyssna på min musik och telefontrakassera min kompis.

Ps.

Norrdans var riktigt bra ikväll. Så alla Skelleftebor som missade stycket "Tip of the Tongue"; Stackars er!

Jag håller på att få ett nervsammansbrott! Mitt i spellistan med mina nya favoritlåtar ligger den, Apologize med Timbaland feat One Republic och det låter extremt mycket som Enrique Iglesias. Det kryper i skinnet på mig, jag gillar inte Enrique och jag giller absolut inte den här låten. Den är ivägen. Den tar upp plats mellan "Logiskt" och "Vi kommer att dö samtidigt". Och den kommer obönhörligen upp gång på gång då jag lyssnar igenom listan.

Jag tyckte att Enrique var snygg när jag gick typ femman. Nu tycker jag inte att han är snygg, han kan inte sjunga och hans musik och texter saknar trovärdighet och äkta känsla. Det finns en hel del kärleksmusik som jag inte kan tro på. Kanske för att jag inte är tillräckligt romantisk, kanske för att jag många gånger tänker alldeles för logisk. Jag tycker att det vardagliga är fint. Jag tycker om tafatta, oplanerade komplimanger och det som inte är så otroligt perfekt. "You and Me" av Skellefteåbandet The Wannadies är för mig den ultimata kärlekslåten. Den ger mig kärleksfyllda adrenalinkickar  och jag tror på den. Kanske för att den speglar mina upplevelser av kärlek.

Idag fick jag en härlig sladd på bilen. Det var i backen upp på min gata och det var absolut inte menat. Men istället för att panika var jag ko-lugn. Rattade några varv hit och dit och plötsligt hade jag kontroll igen. Det enda som snurrade runt i mitt huvud var; "hamna inte i diket Hanna och skäm ut dig för grannarna". Hah, man kan tänka mycket konstiga saker i choktillstånd. Som efter min bilolycka för ett år sedan. Det första jag tänkte var inte "shit, har jag gjort illa mig?" utan "shit, jag kommer aldrig att klara körkortet".

Så jag hamnade inte i diket idag vilket var bra. Jag slapp plinga på hos grannarna och säga: -  Ursäkta att jag har förstört era buskar men kan ni hjälpa mig upp med bilen ur diket innan mina föräldrar kommer hem, snälla.
Istället tror väl de som var hemma och såg mig att jag är ännu en av alla busungar som nyfått körkortet. Och precis som John och Sunk konstaterat ikväll, att sladda med bilen är norrlänningens vinternöje!

Det är så fruktansvärt kallt hela tiden och jag hatar att frysa så jag är inte alls nöjd. Varför, varför måste det bli vinter?

Idag har jag haft min första dag på KorvGuben och jag tycker att det gick ganska bra. Men i slutet blev jag fruktansvärt slut och gränsfall på blodsockerfall. Nu luktar mina händer pommes och dressing. Kanske inte allt för smickrande så jag får väl gå och skrubba dem en extra gång.

Nu är jag trött så att det värker i hela kroppan. Det är baksmällan efter helgens lägerliv, en relativt sömnlös natt och en inskolningsdag. Helst av allt vill jag bara lägga mig ned och sova. Men en liten stund till ska man väl klara? Dessutom känner jag mig fruktansvärt osocial. Jag borde ringa någon! Men orkar inte gå/cykla så långt.. Bq är på väg mot London fick jag just veta. Och alla andra som bor kvar i den här staden bor längre bort. Nej, det blir en me, myself and I - kväll ikväll kryddad med lite självömkan och i-landsproblem.

Dagens i-landsproblem:

Skellefteå är en liten stad utan bra bussförbindelser och här finns inga tunnelbanor eller spårvagnar. Har min cykel frusit och är bilen inte hemma? Ja, då får man gå. Utan snö och is tar det ca 50 minuter för mig att gå till Älvsbacka där typ alla bor nu. Och då är man troligtvis svettig och äcklig på köpet. Det låter som om jag bor i en byhåla där man har 1 mil till närmsta granne. Men nej, detta är en stad som är fin på sommaren men fruktansvärt jobbig att bo i på vintern. Brr...

Jag har skaffat Pixbox nu. Säg vann jag min utmaning?

HannaJL är mitt namn, men än så länge har jag inte orkat ladda upp bilder. Det får bli ett projekt för veckan. Men visst räknas det iallafall som att jag skaffat mig en Pixbox, med eller utan innehåll?!

Jag har inte sovit många timmar. Det blir så på läger.. Men jag tror att konfirmanderna fick en trevlig återträff och det är det som är det viktigaste. Nu ska jag gå och lägga mig i tid och sova ut ordentligt till imorgon. Inskolning på KorvGubben och jag är rätt så nervös om jag ska vara ärlig. Varför? Jag vet inte riktigt, det här är helt nytt för mig och jag hoppas verkligen att jag fixar det bra.

Har legat död i soffan hela kvällen och sett på en massa sjukhusprogram. Akutmottagningen och Förlossningskliniken och jag är rätt så avskräckt från att föda barn innom den närmsta framtiden. Eller ja, jag blev också rätt så fascinerad. En del mammor såg knappt ut att ha ont alls och det gick fort! Det var inte alls lika skräckinjagande som på film. Men sen var det den där 17 åringen som skrek så att jag fick ont på känsliga ställen. Men när bebisen väl kommit ut så slutade alla mammor att skrika och grimagera. De kanske var helt slut, men de var lyckligast på jorden varenda gång. Wow säger jag bara, vilken känsla. Men det är ett oskrivet kapitel i mitt liv som faktiskt får ta att vänta. Jag tror jag måste sänka min smärttröskel en aning innan dess.

Sen blev det att frossa hårdmacka med kokt ägg och pepparkaka med mjölk framför top modell. Mm, det var gott och allt lade sig på magen. Men jag kände bara shit the same. Jag är 160 cm, kurvig och inte speciellt fotogenisk, alltså inte en chans att jag ens kommer att drömma om en top modell-karriär. Äggmackan here I come.

Dagens tredje inlägg. Jag är en nörd, jag vet. Men det här är viktigt.

Hej då Mimmi Sunshine.
Det är inte hej då = slut på vänskapen. Det är Hej då = Nu ses vi inte på ett bra tag.

Jag hoppas att du och Johan får en superbra resa ned till Oslo. Och att ni väl där tjänar en massa cash och bara lever livet. Tänk på mig lite då och då för jag kommer att tänka på er. Och stannar ni där för länge så kommer jag och hälsar på.

Kring klockan 23 natten mot fredagen ringer Bq och jag smyger mig viskandes mot toaletten för att inte väcka John (mission impossible). -  Vilken buss ska vi ta? Klockan tolv vill de andra men jag känner stress och får min vilja igenom. Jag, Bq och Tina ska ta bussen som lämnas busstorge kl. 12.40. Jag smyger tillbaka till sängen och finner förståss min pojkvän vaken och lite purken. Jag förstår honom. Förlåt.

Fredagen den 2:a november sitter jag på busstation med alla mina väskor packade och lägenhetsnyckeln i fickan. Klockan 12.30 ringer jag till Bq och undrar vart hon är. Svaret: "Hon sitter hemma och väntar på att Tina ska komma och hämta henne. Och Tina har inte börjat köra än." Japp, vi missade bussen trots att jag för en gångs skull var i tid!

Tjejerna kommer in till stan och nu satsar vi på byabussen som avgår 13.05 från busstation. Men innan dess måste ärenden uträttas. Strumpbyxor, linnen och annat ska inhandlas. Plötsligt är klockan 13 och vi springer till busstationen. Den här bussen hinner vi med men det är bara det att den går in i ALLA byar och tar 2 1/2 h.  Men vi är på väg till Umeå och Pop up för en underbar kväll med en massa bra artister så ingenting kan krossa vårt glada humör.

Sång, skratt och massa prat, iPods, mobiltelefoner och synål och tråd. Ja, vi hade fullt upp. Jag hade packat i två handväskor och en påse och lyckades med mitt dåliga minne förvirra mig stup i ett vart jag har lagt det ena och det andra. -  MIN MOBIL ÄR BORTA. Nej vänta, den är här. MIN IPOD ÄR BORTA. Nej vänta, här är den ju. MIN, nej den är här. puh...
Panik och glädje i blandade skurar. Busstoppen medförde öppna dörrar och Bqs fötter frös till is. Jag lyckade trockla fast knappen på min kjol med mina begränsade sömnadskunskaper. Och vi lyckade tyvärr göra sår i öronen på en tant med bara våra röster. Förlåt oss tant, men vi är bara rå peppade på livet!

Sen kom vi fram till Umeå. Det var kallt och jag beslöt mig för att gå och hämta ut min och Bqs biljetter medan hon följde Tina på Skopunkten. Till min stora skräck hade biljettcentrum stängt för dagen. Men bredvid biljettluckorna stod ett bord och en grupp Pop Up- människor. -  Hej, jag kom precis till Umeå. Men jag har inte hämtat ut mina biljetter, hur ska jag göra? Ja, eftersom jag har lite otur så hade jag valt ett dåligt sätt att betala våra biljetter på. Och eftersom jag inte betalat dem via internett så fanns inte våra biljetter att hämta ut hos Pop Up-personalen. En enorm och iskall stressklump växte i min mage. Vi hade alltså åkt 2 1/2 timme i en byabuss helt i onödan och skulle inte få se Moneybrother. Jag var helt bestört och personalen tyckte synd om oss. Men det kanske skulle gå att lösa om jag hämtade Bq direkt. Vi sprang, vi betalade, vi fick biljetter och vi tackade från djupet av våra hjärtan.

Min mage började kurra av hunger redan då vi lämnade Skellefteå. Nu hade hungern gått över till blodsockerfall och det tillsammans med stressen fick mig att må riktigt spyilla. Nu var det bara mat som gällde för att få upp mitt blodsocker innan jag gjorde något drastiskt som att stjäla godis från ett barn.

Turen hade nu vänt och log mot mig och Bq. Vi hann bara ut från Folkets hus då vår buss till Ålidhem kom. Vi sprang över vägen, betalade och slog oss ned på mjuka, varma säten. Äntligen kunde vi andas ut igen. På vägen till lägenheten kunde jag med darrande (av hunger och utmattning) fingrar peka ut mitt gamla dagis och lägenheten jag bodde i innan jag flyttade till Skellefteå.

Kyckling och nacho chips med söta drinkar blev vår middag och jag började snabbt må bättre igen. Efter djupa samtal och sminkning och påklädning så var vi på språng igen. Ner på stan och in på förfest med andra Skellefteåbrudar och inte Skellefteåbrudar. En trevlig uppvärmning med Moneybrother i högtalarna, en självklarhet! En massa kamerablixtrar ego, gruppbild, titta vad jag dricker och grimager.



Nu var det dags att se första artisten Säkert (även känd om Hello Saferide, när hon sjunger på engelska). Bq och JP tog en genväg genom buskar och gränder. Men genvägar blir ofta senvägar och jag och Tina gick lugnt gatan fram för att stanna och vänta vid en gränd på våra mindre eftertänksamma vänner. Sen kom vi in på Folkets hus och trängde oss in i publikhavet och börjar tokdigga. Själv hade jag tidigare bara lyssnat på Hello Saferide och blev positivt överraskad. Ett gott betyg till Säkert.

Jag och Tina flydde efter konserten till en milslång toakö. -  Kan folk inte bara gå in två och två så sparar vi några sekunder? Men i slutändan var det nog vi två som tog allra längst tid på oss att kissa. Därefter orienterade vi oss ned till scenen där Florens Valentin spelade och våra vänner stod. Jag hade aldrig hört dem tidigare och hann inte se så mycket pga toakön. Men det var helt ok.

Ett tag senare kändes det lite toakrisigt igen och jag sprang själv tillbaka till den nödiga milen. Där råkade jag rusa in i en disskution jag fortfarande inte vet vad den handlade om eller om jag ens var delaktig. Jag blev något förvirrade och sen ringde JP och sa att Sahara snart skulle börja. All nöd försvann och jag lämnade toakökillarna att prata vidare ifred.


Konserten som var rakt igenom ös och pumpade av adrenalin och glädje var ju självklart Skellefteåbrudarna Sahara Hotnights. Eller ok, Robersfors, men jag skryter lite här. Jag har alla deras skivor förrutom den senaste. Men i jul blir det en lång önskelista bestående av nästan bara av cd-skivor och Sahara Hotnights "What If Leaving Is A Loving Thing" kommer ligga högt upp. Men jag står fast vid att deras äldre och mer ösiga låtar är de allra bästa. När de spelade några av dessa röjde vi som allra mest. Vi sjöng(skrek) tills vi inte hade luft kvar i lungorna och dansa tills det att fötterna brann.


Jonas Game var också något nytt för mig. Vi hann bara se en stund eftersom vi för allt i världen inte kunde missa Moneybrother. Men jag hann få mina tår krossade av  honom när han kastade sig av scenen och ha en livlig disskution med en av toakökillarna om vem som var bäst; Jonas Game eller Moneybrother. Slutsats: Jonas Game var hans artist och Moneybrother min.  


Helt slut, smärta i fötterna och äckligt svettig. Ja, jag tror inte att någon av oss var på topp då vi trängde oss fram i publikhavet i väntan på att Anders Wendin skulle komma upp på scenen som Moneybrother. Men när bandet satte igång och den första tonen var tagen då kunde man bara inte stå still. Inte bara för att hela publiken tryckte på och
liten som jag är så är det svårt att stå emot. Nej, nu var man verkligen igång. Fötterna fick brista men det här var så bra! Mannen stod på scenen, han vi peppat för i flera dygn. Och trots att Ane Brun inte var där med sin vackra stämma, så höll mitt hjärta på att brista då han började sjunga min absoluta favorit.

Och när publiken klappad in bandet för ett rykande finalnummer, då kom äntligen min ringsignallåt. Anders ropade Hallå till publiken och alla fattade vinken och svarade i ett rungande -  Aaaa. "Reconsider me" och  "Just another summer" i en svängade mix. Detta gjorde min kväll.

Pop Up var slut och vi tog oss ut från Folkets hus och möttes av vinterns första snö. Tjocka lappvantar föll ned från himmelen och bäddade ned Umeå i ett vitt täckte. Trots att jag ogillar vinter och kyla blev jag barnsligt glad av detta. Det fyllde upp ännu mer värme i mitt hjärta. Livet var spännande, kul, bäst och mysigt på samma gång.

I väntan på nattbussen upptäckte vi Agnes, Agnes, Josse och Sara som satt och väntade på samma buss. Det visade sig senare att vi alla bodde på Ålidhem, Stipendiegränd, ingång 10b och i samma studentkorridor. Oturligt nog hade vi inte upptäckt varandra innan det var hemgång. Och jag och Bq var för trötta för efterfest. Litervis med vatten och förhoppningar om att lite nacho chips blivit över efter middagen, hägrade i våra hjärtan.

Väl framme vid vårt busstopp började snöbollskrigen. Snöbollar haglade runt om oss men jag och Bq gick lugnt. Snö är vi uppväxta med och vi vet att vi kommer att få ännu mer av det i vinter. Snöbollskrig kändes alldeles för överksattat. Men trots vår neutrala ställning blev vi attakerade av några studenter. De erbjöd oss att vara Östtyskland och själva skulle de vara USA. Jag vet inte vad, men någonting sade oss att våra utsikter inte såg så bra ut. Så vi flydde in i trapphuset.


04.00 var det god natt, sov gott, imorgon skiner solen opp.

Det var inte världens trevligaste upplevelse att gå ut genom dörren imorse och mötas av regn och ishalka. Men jag tog mig hela vägen upp till KorvGubben utan att ramla och kom lagom blöt men glad in genom dörren för intervju. Vilket förövrigt gick väldigt bra på måndag ska jag inskolas och jag är övertaggad på att få komma igång och jobba igen. Nu får vi bara hoppas att jag sköter mig bra och får jobbet sen.

Nu sitter jag iallafall hemma efter en riskabel cykeltur hem med nedförsbackar värdiga en skridskoåkare och vattenpölar att simma i. Så jag är blöt men fortfarande oskadd. Dock känns det som om jag har blåmärken över hela min kropp. Under den senaste tiden har jag varit världens lataste och inte tränat mer än en och annan promenad. Men igår höll jag i min första dansklass. Jag har fått ta över en dansgrupp efter Emma och de dansar min favoritstil, modernt. Känslan av att stå längst fram och vara den som bestämmer var ganska häftig efter många år av lydnad. Gjorde dock "misstaget" att fråga vad tjejerna ville göra under min tid. Först satt de knäpptysta men efter en stund vågade en av dem föreslå street dance. Alla som känner mig vet att det inte är min starkaste sida precis, men vill tjejerna dansa street så ska de få dansa street. En liten kombination ska jag nog lyckas klämma fram.

Efter detta gick jag över till danssalen bredvid och fick en härlig Work Shop med dansarna från föreställningen Die Damen von Welt. Innan hade jag kört lite improvisationsövningar med mina dansbarn och nu fick jag leva ut själv. Jag älskar det. Dessutom var det en ganska kul upplevelse att dansa med min mamma, Vallans mamma/ min gamla balettpianist och min föredetta danslärare från gymnasiet. Och utöver dem kände jag ingen annan i rummet för ovanlighetensskull.

Nu sitter jag här med en känsla av att min kropp blev misshandlad igår. Jag är lemmen, som vi säger här i norrland. Det är härligt att äntligen känna att man lever igen. Armhävningar, sit ups, rygglyft och stretch.. Det var behövligt för mig.

Klockan 03.54 imorse fick jag ett telefonsamtal. Det var i och försig ganska trevligt att prata en liten stund. Men några timmar senare fick jag en mindre trevlig väckning. Det borrades och bankades i väggen så att hela huset skakade. Elektrikern hade kommit. Vårat kök ska byggas om och nu lever vi i totalt kaos. Vi äter i vardagsrummet och för att hitta saker och ting får man leta på alla möjliga ställen.

Klockan  07.33 denna morgon släpade jag mig iallafall upp och tryckte in öronproppar i öronen och somnade om. Det gick ganska bra men nu är jag trött och vaken igen.

Jag har skjutit upp att hjälpa mamma  med städningen till idag. Men jag tror att jag först ska gå en promenad. Samla mina krafter och motivation.

Om en vecka lämnar mitt Sunshine Skellhell. Mimmi flyttar till Oslo och jag stannar kvar här. Inte alls som det var planerat. Men vi har haft många planer vi. Först skulle vi som au pairer till Usa, sen skulle vi till Oslo och bli rika och nu åker hon men jag stannar. Hur ska jag överleva utan mitt Sunshine?

Alla mina nära och kära tycks flytta någonstans nu. Det är många kvar i stan men långt ifrån alla. Malin är i Luleå, Lovisa i Umeå, Sara i Kina och Challe i Örebro.

Challe min kära vän. Jag ville aldrig sluta krama dig i fredags. Förr hängde vi ihop jämt. Varje dag i skolan. Hela gänget! Pratade, skrattade, dansade och raggade snyggingar.. Ja, vi gjorde allt tillsammans och jag saknar er så fruktansvärt mycket. Festen hos Linn i fredags var guld värd. Att få träffa er alla samlade igen. Puss och kram på er.

Det händer så mycket i mitt liv just nu. Det är jobbigt. Och just då, alldeles just nu ska du flytta Mimmi. Det kommer att bli mycket mailväxlande mellan dig och mig. Och ett och annat telefonsamtal om vi har råd.

Mimmi och jag, två solstrålar på fest.
                                                                                                           
                                                                 Sexy poses by Sunshines