Siden och Grus

Det var inte världens trevligaste upplevelse att gå ut genom dörren imorse och mötas av regn och ishalka. Men jag tog mig hela vägen upp till KorvGubben utan att ramla och kom lagom blöt men glad in genom dörren för intervju. Vilket förövrigt gick väldigt bra på måndag ska jag inskolas och jag är övertaggad på att få komma igång och jobba igen. Nu får vi bara hoppas att jag sköter mig bra och får jobbet sen.

Nu sitter jag iallafall hemma efter en riskabel cykeltur hem med nedförsbackar värdiga en skridskoåkare och vattenpölar att simma i. Så jag är blöt men fortfarande oskadd. Dock känns det som om jag har blåmärken över hela min kropp. Under den senaste tiden har jag varit världens lataste och inte tränat mer än en och annan promenad. Men igår höll jag i min första dansklass. Jag har fått ta över en dansgrupp efter Emma och de dansar min favoritstil, modernt. Känslan av att stå längst fram och vara den som bestämmer var ganska häftig efter många år av lydnad. Gjorde dock "misstaget" att fråga vad tjejerna ville göra under min tid. Först satt de knäpptysta men efter en stund vågade en av dem föreslå street dance. Alla som känner mig vet att det inte är min starkaste sida precis, men vill tjejerna dansa street så ska de få dansa street. En liten kombination ska jag nog lyckas klämma fram.

Efter detta gick jag över till danssalen bredvid och fick en härlig Work Shop med dansarna från föreställningen Die Damen von Welt. Innan hade jag kört lite improvisationsövningar med mina dansbarn och nu fick jag leva ut själv. Jag älskar det. Dessutom var det en ganska kul upplevelse att dansa med min mamma, Vallans mamma/ min gamla balettpianist och min föredetta danslärare från gymnasiet. Och utöver dem kände jag ingen annan i rummet för ovanlighetensskull.

Nu sitter jag här med en känsla av att min kropp blev misshandlad igår. Jag är lemmen, som vi säger här i norrland. Det är härligt att äntligen känna att man lever igen. Armhävningar, sit ups, rygglyft och stretch.. Det var behövligt för mig.