Kärleksfyllda adrenalinkickar
Jag håller på att få ett nervsammansbrott! Mitt i spellistan med mina nya favoritlåtar ligger den, Apologize med Timbaland feat One Republic och det låter extremt mycket som Enrique Iglesias. Det kryper i skinnet på mig, jag gillar inte Enrique och jag giller absolut inte den här låten. Den är ivägen. Den tar upp plats mellan "Logiskt" och "Vi kommer att dö samtidigt". Och den kommer obönhörligen upp gång på gång då jag lyssnar igenom listan.
Jag tyckte att Enrique var snygg när jag gick typ femman. Nu tycker jag inte att han är snygg, han kan inte sjunga och hans musik och texter saknar trovärdighet och äkta känsla. Det finns en hel del kärleksmusik som jag inte kan tro på. Kanske för att jag inte är tillräckligt romantisk, kanske för att jag många gånger tänker alldeles för logisk. Jag tycker att det vardagliga är fint. Jag tycker om tafatta, oplanerade komplimanger och det som inte är så otroligt perfekt. "You and Me" av Skellefteåbandet The Wannadies är för mig den ultimata kärlekslåten. Den ger mig kärleksfyllda adrenalinkickar och jag tror på den. Kanske för att den speglar mina upplevelser av kärlek.
Always when we fight
I try to make you laugh
Til everything's forgotten
I know you hate that
ba ba da da ba ba ba ba
Always when we fight
I kiss you once or twice
And everything's forgotten
I know you hate that
I love you Sunday song
The week's not yet begun
And everything is quiet
And it's always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always
You and me always..
You tell me I'm a real man
and try to look impressed
Not very convincing
But you know I love it
Now we watch TV
Til we fall asleep
Not very exciting
But it's you and...
Me and we'll always be together
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba ba....
ba ra ra
Jag tyckte att Enrique var snygg när jag gick typ femman. Nu tycker jag inte att han är snygg, han kan inte sjunga och hans musik och texter saknar trovärdighet och äkta känsla. Det finns en hel del kärleksmusik som jag inte kan tro på. Kanske för att jag inte är tillräckligt romantisk, kanske för att jag många gånger tänker alldeles för logisk. Jag tycker att det vardagliga är fint. Jag tycker om tafatta, oplanerade komplimanger och det som inte är så otroligt perfekt. "You and Me" av Skellefteåbandet The Wannadies är för mig den ultimata kärlekslåten. Den ger mig kärleksfyllda adrenalinkickar och jag tror på den. Kanske för att den speglar mina upplevelser av kärlek.
Always when we fight
I try to make you laugh
Til everything's forgotten
I know you hate that
ba ba da da ba ba ba ba
Always when we fight
I kiss you once or twice
And everything's forgotten
I know you hate that
I love you Sunday song
The week's not yet begun
And everything is quiet
And it's always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always
You and me always..
You tell me I'm a real man
and try to look impressed
Not very convincing
But you know I love it
Now we watch TV
Til we fall asleep
Not very exciting
But it's you and...
Me and we'll always be together
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba, it was always...
You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba ba....
ba ra ra
Kommentarer
Trackback