Siden och Grus

Denna dag är grå, regnig, kall och trist. Det är söndag och det är höst ute, inne och i mig. Söndagen den 30 september har än så länge inte visat några större potensial om att bli den bästa dagen i mitt liv.
Men jag antar att man måste ha sådana här dagar för att de bra ska kännas bättre och de bästa ska kännas Bäst. Äter en mandarin (eller egentligen heter den nått annat då Sverige inte importerat mandariner sen 70-talet. Underligt att jag och alla andra 80-talister ändå tror att det är mandariner vi äter. Kanske är detta en satsuma eller nått. Gott är det iallafall) för att få en härlig vitaminkick!

Gårdagens invigning gick väldigt bra. Blev chockad över hur proppad nordanåparkeringen var med folk. Och alla jag har pratat med uppskattade de häfftiga fyverkerierna och vår dans. Jag blev fotograferad av en fotograf, men jag glömde fråga vart han kommer ifrån. Kanske Norran? Nej, jag känner inte igen honom så mer troligt VK eller nått annat. Vi får väl se om jag dyker upp på bild någonstans.

Här springer föräldrarna runt som yra höns och packar sina resväskor. Strax ska jag skjutsa dem till flyget och sen bär det av för dem. Ned till Stockholm och se Cirkus de Solei och jag är inte bara lite avundsjuk på dem. Det är typ drömmen att se Cirkus de Solei. Och hur skönt är det inte med en liten tripp ned till Stockholm bara så där?

Men idag älskar jag livet. Det har bara känts helt underbart hela dagen idag. Timmarna bara rann iväg idag på jobbet och jag dansade fram. Jag lagade en god vegetarisk lunch till mig och mamma, bara så där med de ingridienser jag kunde hitta. Det gick bra på genrepet inför morgondagen och sen for jag på stan... Plötsligt ringde min mobil, ett +47 nummer! Från Norge, de ville ha mig på en arbetsintervju så jag ska ringa så fort jag kommer ned. Plötsligt steg mitt hopp och jag blev taggad på att fara igen. Det blir Oslo, jag tror det är nyttigt för mig.
Nu ska jag skjutsa mina päron. Överaska Karro på hennes inflyttningsfest men vara nykter. Och sen kanske jag går ut. Och sist men inte minst ska jag förbi Anastassia och fixa mitt hår inför morgondagen. Det kommer bli jätte kul, Amanda och Josse kommer vara där. Känns lite som gamla goda Norgetider då vi fixade håret inför turnéen och dans här i stan. Detta kommer jag att sakna i Oslo. Men nån gång måste man vidare mot nya äventyr och hemma finns ju alltid kvar.

Nu ska jag iallafall kolla hur många biljetter till Cullbergballeten i Umeå som finns kvar. Detta ska jag unna mig för det är jag värd!

Ser för tillfället ut som om jag är hämtad ur disneyfilmen Aladin med en stor turban på huvudet. Vi ska locka håret inför morgondagens genrep och därför har min syster och farmor använt sockervatten och spolar i hela mitt hår och sedan svept in det i en sjal.
Så imorgon kommer jag att vara krulltott på jobbet. Förhoppningsvis... om detta funkar.
Har tidigare försökt sova med spolar i håret men vaknat i ren panik och slitit ut dem. Men nu har vi skaffat nya, mindre och mjukare saker så detta ska nog gå bra.
Är dödstrött efter en mycket lång dag på jobbet så det kommer nog att hjälpa mig att somna. Imorgon är det fredag och då jobbar jag bara till 12 och det känns underbart. Är ärligt talat lite less nu. Jag vill sova ut i helgen...

Party imorgon? Jag vill, men vi får se. Måste ju fixa håret också.

Mamma är snart hemma så jag har skyndat in på toaletten och kastat över mina kläder från toa-golvet till golvet i mitt rum och stängt dörren.
Jag sov hemma i natt. Första natten hemma själv på väldigt länge. Och morgonen bjöd på minnen från förr. Veckarklockan i mobilen började ringa kl 07.00 och genom sömndimman lyckades jag trycka på snooz-knappen. En minut senare kommer mamma in i rummet. "Hanna, när börjar du idag? Måste inte du gå upp snart?" Nej, kära mamma, jag har koll på tiden själv. Fyra minuter senare kommer pappa in i rummet. "Hanna, du börjar klockan åtta. Klockan är 10 över, du måste gå upp!" PAPPA JAG VET, JAG SNOOZAR!
Vid 19 (snart 20) års ålder har jag faktiskt lärt mig att ta mig upp ur sängen. Jag klarar det själv.
Att sova så ofta hos John som jag gör har skämt bort mig med att vara självständig och jag längtar efter att flytta till nått eget. Att kunna slänga kläderna på toagolvet och lämna dem där så länge det passar sig, ställa klockan och vakna själv, bestämma vad som ska finnas i mitt kylskåp... Ja, jag längtar.
Men på samma gång så känner jag hur bortskämd jag är hemma och hur underbart trevligt det faktiskt är att ha familjen omkring sig. Så länge jag sover hemma får mamma och pappa komma in i rummet och påminna mig om tiden. De får tjata på mig om kläder på golvet. Jag vet att det är ett kärleksbevis, att de faktiskt bryr sig om mig. Och tiden har bevisat att mina föräldrar genom vått och tort är Bäst och jag skulle aldrig byta ut dem. Inte ens mot en mamma som tycker att det är ok med kläder på golvet, köper ut alkohol och aldrig lagar mat med korv i.

Idag har jag blivit irriterad på vägarbeten två gånger. De finns ju överallt i denna lilla stad och runt om. Ja vi är omringade, vi blir uppätna av asfaltmaskiner och små gubbar i oreanga och gula kläder.
Först, tidigt denna morgon, när jag skulle svänga in på solbacken till jobbet så stod två gubbar och en asfaltmaskin i vägen och inga skyltar som visade hur man skulle köra. Och jag som var trött, lite dum och väldigt irriterad fick köra 50 km/h hela vägen till Boviken för att vända. Och på hela denna långa sträcka var det bara vägarbetsgubbar de första fem metrarna typ. Precis som de sa på radion igår: onödigt!
Och sen när jag var trött och less och skulle köra hem. Ja då var det plötsligt fulla Viktoriabron med skyltar, ingen gubbe, men skyltar, blinkande lampor och en 30 skyllt. Jag var inte alls beredd eller peppad på detta.
Jag är spyless på vägarbeten. Och aldrig blir de klara heller....

Nu sitter jag och försöker vara stark. Jag har sagt att jag ska sova hemma i natt men John vill inte komma hit. Mimmi jag förstår dig och dina problem nu. Det är svårt att vara stark och sova ensam. Det blir ju så tomt...
Kommer jag att klara av Oslo? Har iallafall skickat min personbeskrivning till Johan som ska skicka in den till en kvinna som kanske vill hyra ut en lägenhet till oss. Måste bara ha ett jobb innan jag åker så att jag vet att jag tjänar på detta... Annars kan jag likagärna stanna här, eller? Fastän staden håller på att kväva mig och jag längtar bort. Men jag vill vara med Honom, Han som jag tycker om allra mest och Han är här. John

Kvällens älsklingslåt
Moneybrother tillsammans med Ane Brun - It Might as Well Be Now

Två underbara röster i en vacker låt.
Och ett måste påpekas så är att Anders Wendin absolut är top 5 Sveriges sexigaste.

Idag spelades mitt lyckopiller på radio och förgyllde min söndag på jobbet. Paul Potts från Britains Got Talent. En telefonförsäljare som stiger på scenen och ska sjunga opera. Och man ser hur jurryn suckar djupt och önskar sig långt bort ifrån det väntade oväsendet. Men så öppnar mannen munnen och börjar sjunga och plötsligt förvandlas den fula ankungen till en strålande påfågel.
Han sjunger så bra att jag får gåshud och hans lyckliga men förvånade ansiktsuttryck när han går vidare får det att tåras i mina ögon. Jag tänker på alla dessa år han stått i duschen och sjungt för sig själv men inte haft självförtroendet att gå vidare till en riktig opera scen.

Personligen så hatar jag radio. Vår cd-spelare i bilen har gått sönder så nu måste man stå ut med hemsk svensk skvalmusik av Martin Stenmark, BWO, Carola, Linda Bengtzing osv osv och det får mig att vilja slita av mig öronen. Samma låtar som spelas om och om igen med undantag för hemska reklampauser där emellan.
Men så finns det en riktigt bra kanal som heter P3 och den har vi lyssnat på hela denna dag på jobbet. Riktiga nyheter blandade med bra program, humor blandat med allvar. Musik från alla världens hörn och Sveriges mest oåtkomliga vrår (här kan man upptäcka nytt, nytänkande och spännande). Och idag spelades iochförsig Martin Stenmark en gång, men bara en gång. Dessutom fick vi ju höra Paul Potts. Och i inslaget " I backspegeln" lyftes hits fram som samplat gamla klassiska mästerverk som Bethoven och hans kollegor. Sådant är kul att lyssna på.
Sedan kom ett intressant program om att vara ung och pappa. Sådant lyssnar jag gärna på men avstår helst vetskapet om vilken kändis som dejtar vem osv...
Bästa humorprogrammet någonsin, "Mammas nya kille" är också ett P3 program. Och Klungan som står bakom programmet är från Umeå. Det är inte bara en gamal hemstad för mig, utan även norrländskt. Vilket jag som 89% norrländsk kan känna mig stolt över.

Utmaning!

Hur norrländsk är du på en skala?
http://www.norrlandstestet.se/

Sitter nu och klurara på hur jag ska rösta på P3s hemsida. Marit Bergman vs Håkan Hellström. Två stora platser i mitt musikhjärta. Det kommer bli en tuff match i morgondagens program, "Den svenska popcupen".

Nu är jag så trött att det gör ont i kroppen och klockan är bara tio. Jag måste erkänna att jag längtar tillbaka till nattjobben. Och till gamlingarna. Lisa, jag är avundsjuk på dig som får jobba på Klockarhöjden i helgen.

Men nu är kvällens roligheter slut för mig och jag måste sova. John kommer inte hit och jag kommer inte dit. Han ska spela wow hela natten (vilken nörd jag är tillsammans med) och jag ska sova (vilken mes han är tillsammans med).

Jag och Mimmi har haft en bra Sunshine kväll. Snackat massa skit, vulgära uttalanden och dåliga skämt. Dessutom har vi hunnit med lite samhällslektion med Sunk över sms.

Sunk: "hej vad gör du?"

Jag: "Jag är med Mimmi och tittar på nakna män vid gangesfloden. Haha seriöst. :] Den ligger i Indien och är en helig flod."

Det är inte så illa som det låter. Bara en bok med fina bilder från Indien, som tyvärr öppnades av två alldeles för trötta tjejer i den omogna ålder 19 år.

God natt, sov gott, imorgon skiner solen opp.

Morgonen började bra med att jag vaknade för tidigt och kunde somna om. Sen upptäckte jag att min halsont börjat lägga sig. Sen tvättade jag händerna och var en tiondels sekund ifrån att tvåla in dem med tandkräm...

Jag är väldigt trött och ska jobba och träna hela helgen. Känns inte alls så peppande men så är det att vara nyvuxen och icke studerande. Man måste jobba. Minst 20 000 kr ska finnas på mitt sparkonto innan april och Kina-resan, så jag fortsätter på min bana som workaholic.
Lagade just till två matlådor inför morgondagen. Leverbiff och potatis till lunch och morotsplättar till middag. Alla dessa matlådor gör mig spyless. Efter tre år på dansprogrammet och en massa dans på fritiden så är matlådor i princip det jag vuxit upp på. Och tro mig när jag säger det "Det finns inget godare än varm, nylagad mat och trevligt sällskap kring bordet." Till och med skolmaten blev mer uppskatt under sin tid.

Försöker nå Mimmi på msn. Ikväll blir det MimmiHannakväll med mycket skratt, tjatter och Sunshine.
Dock inte försent då jag ska upp och jobba 08.00 imorgon.. Tur att mor och far lovat att skjutsa mig. Det är rena rama bergsbestigningen för att ta sig till jobbet på morgonen. Och att cykla hemmifrån mig tar kring 40 minuter. Snacka om sadelsmak i rumpan.

Mimmi svara på msn NU!

Idag skrapade jag bilrutorna från nattens frost medan vinterkylan kröp som kalla kårar genom min lilla kropp. Till min stora skräck så står årstiden alldeles utanför min dörr. "Vintern kommer, fort, skynda och sök skydd!" Kyla, snö och många långa mörka timmar. Jag saknar redan sommaren.
Inte nog med att min årliga vinterdeprision infinner sig, så har jag gått och blivit förkyld. Helt onödigt och helt olägligt. Det börjar med en sån där jobbig förkylningsblåsa under näsan (som får mig att se pestsmittad ut, ursh) och sen bryter det ut. Steg för steg, sakta men säkert. Jag har som vanligt inte tid att vara sjuk. Ska jobba extra i helgen och dansa i mängder. Nästa vecka är det premiär för utställningen Nätter av ljus, dagar av mörker här hemma i Skell och då ska jag dansa på invigningen. Coolast i världen blir det med fyrverkerier och effekter av en snubbe (som jag har hört) är bäst i Sverige. Det kommer bli en fräsig upplevelse tror jag, så kom och titta om du har vägarna förbi.

Mamma rensar bort sommarskorna från hallen... Ett stort mörkt hål uppenbarar sig i mitt hjärta. ...Och fram kommer tunga, fula, jobbiga vinterskor. Jag vill bort till ett land med evig sommar. Ge mig sol och värme NU!

Och kär är man också, kär och galen så att det gör ont.
I natt skedde det ovanliga i mitt liv, det rann tårar ur mina ögon. Hur tusan ska jag kunna åka till Norge och lämna John här hemma? Jag vill verkligen åka men jag vill stanna hemma med honom också. Jag har sakt upp allt, dansen och ja dansen. Vännerna flyttar, inte alla men... vänskap på långdistans är en barnlek i jämförelse. Det finns ingenting annat som håller mig kvar än kärleken till honom. Han är det underbaraste och jag vet inte om jag vill missa en enda dag med honom. Fy bubblan vad det där låter smörigt. Ursh, vad det går emot alla mina principer. Allt vad jag tidigare sagt. "Aldrig att jag ska bryta upp en plan för en kille..." kanske är det min feberyra som talar. Men jag är kär.
På lördag ska jag träffa Mimmi. Vi ska beställa skattepapper och få mig på rätt spår igen. Vad nu som är rätt spår för mig?

I förrgår upptäckte jag till min stora bestörtning att jag bara hade 55.57 kr kvar på mitt stackars konto. Känns alltid lite skitigt då det är hela tio dagar kvar tills nästa lön kommer!
Dock finns ett sparkonto som inte fick röras förrän vi lyfter mot Norge....

men min mobil ligger på dödsbädden. speciellt nu efter hans försök till att dränka sig i cider förra festen.

...så jag var bara tvungen att låna lite pengar ur mitt sparkonto till en ny mobil. För att hålla mig kontaktbar förståss. En bra mobil behöver man ju endast till att ringa med och sms:a och det finns billiga telefoner utan special för en bara femhundring.
Men jag vet ju vilken låt jag vill ha som min ringsingnal. (ett argument john och pappa redan pikat mig för, förståeligt?) Så det blev trippla priset. Men det var värt det. Nu kommer äntligen Moneybrothers Reconsider me ljuda ur min ficka var gång någon ringer. Till min förtjusning och andras förtret.

En annan sak som inte kunnat lämna mina tankar på hela dagen, är någonting jag hittade igår. Mamma visade mig Dramatiska instituets hemsida och där fanns den. Utbildningen som toppar alla mina högsta drömmar. Filmanus författare. Men MEn MEN, de tar bara in 4 personer vart annat (eller var det vart tredje?) år. Oh herre, hur ska jag ta mig in. Det vorre den stora drömmen som slog in. 1 december 2008 är sista ansökningsdagen....

.. och regnet det bara öser ned...

ush, jag är kall blöt och lätt stressad. kom precis från tandläkaren med ett hål som måste lagas. Vilken besvikelse.
Har en till tid att passa och sen snabbt tillbaka till jobbet.
kom sent till tandis för att jag var seg på att slänga i mig lunchen och köra lagligt fort genom spöregn och trafik. och nu inser jag att jag kunnat slänga i mig lunchen under dessa minuter istället och slippa stressa fullt ut så mycket. men tyvärr är nog inte min tidsuppfattning min starkaste sida. Allt för ofta gör min tidsoptimism att jag tillslut får tokstressa mig fram genom dagar och nätter.
dock är dagens träning inställd, vilket borde lätta upp. men jag har redan missat två i helgen och jag var faktiskt peppad på denna så återigen en besvikelse.

Ja, jag brukar ju inte precis vara känd för mitt mod då det kommer till att klippa och ändra färg på håret. Men så kom jag på att hösten är trist och grå och jag ville sätta lite färg i mitt liv. Färgen blev röd. Nu är det bara en rejäl genomklippning som behövs och sen är jag faktiskt riktigt snygg på huvudet.

Min kära barndomsvän, en av mina allra närmsta och bästa, sitter nu riktigt högt uppe i luften. Hon flyger mot Kina där hon ska bo i 9 månader. Igår var sista kvällen med nästan alla samlade och det kändes... Ja hur kändes det? Ofattbart. "Sara, vi ses om en vecka eller två."
Ja, så känns det fortfarande.

För vi har tagit studenten och vi är så j*vla bra att stipendium, vidarutbildning, jobb och äventyrssökande strör ut oss över hela Sverige, Norden och Världen.

Själv följer jag min kusins fortspår (och resten av staan och Sverige) mot Oslo. Det är mitt pengasug och mina reselustar som drar mig söderut. Och självklart ett uppfriskande miljöbyte.

Och när jag är något rikare då bär det av. Inte om en eller två veckor. Men i april Sara. Då ses vi igen....

Dagens låt:
Regina Spektor - Love Affair

Pianot får mig att tänka på mina älskade balettlektioner. Längtar så mycket tillbaka.