Dagar av mörker...
Idag skrapade jag bilrutorna från nattens frost medan vinterkylan kröp som kalla kårar genom min lilla kropp. Till min stora skräck så står årstiden alldeles utanför min dörr. "Vintern kommer, fort, skynda och sök skydd!" Kyla, snö och många långa mörka timmar. Jag saknar redan sommaren.
Inte nog med att min årliga vinterdeprision infinner sig, så har jag gått och blivit förkyld. Helt onödigt och helt olägligt. Det börjar med en sån där jobbig förkylningsblåsa under näsan (som får mig att se pestsmittad ut, ursh) och sen bryter det ut. Steg för steg, sakta men säkert. Jag har som vanligt inte tid att vara sjuk. Ska jobba extra i helgen och dansa i mängder. Nästa vecka är det premiär för utställningen Nätter av ljus, dagar av mörker här hemma i Skell och då ska jag dansa på invigningen. Coolast i världen blir det med fyrverkerier och effekter av en snubbe (som jag har hört) är bäst i Sverige. Det kommer bli en fräsig upplevelse tror jag, så kom och titta om du har vägarna förbi.
Mamma rensar bort sommarskorna från hallen... Ett stort mörkt hål uppenbarar sig i mitt hjärta. ...Och fram kommer tunga, fula, jobbiga vinterskor. Jag vill bort till ett land med evig sommar. Ge mig sol och värme NU!
Och kär är man också, kär och galen så att det gör ont.
I natt skedde det ovanliga i mitt liv, det rann tårar ur mina ögon. Hur tusan ska jag kunna åka till Norge och lämna John här hemma? Jag vill verkligen åka men jag vill stanna hemma med honom också. Jag har sakt upp allt, dansen och ja dansen. Vännerna flyttar, inte alla men... vänskap på långdistans är en barnlek i jämförelse. Det finns ingenting annat som håller mig kvar än kärleken till honom. Han är det underbaraste och jag vet inte om jag vill missa en enda dag med honom. Fy bubblan vad det där låter smörigt. Ursh, vad det går emot alla mina principer. Allt vad jag tidigare sagt. "Aldrig att jag ska bryta upp en plan för en kille..." kanske är det min feberyra som talar. Men jag är kär.
På lördag ska jag träffa Mimmi. Vi ska beställa skattepapper och få mig på rätt spår igen. Vad nu som är rätt spår för mig?
Inte nog med att min årliga vinterdeprision infinner sig, så har jag gått och blivit förkyld. Helt onödigt och helt olägligt. Det börjar med en sån där jobbig förkylningsblåsa under näsan (som får mig att se pestsmittad ut, ursh) och sen bryter det ut. Steg för steg, sakta men säkert. Jag har som vanligt inte tid att vara sjuk. Ska jobba extra i helgen och dansa i mängder. Nästa vecka är det premiär för utställningen Nätter av ljus, dagar av mörker här hemma i Skell och då ska jag dansa på invigningen. Coolast i världen blir det med fyrverkerier och effekter av en snubbe (som jag har hört) är bäst i Sverige. Det kommer bli en fräsig upplevelse tror jag, så kom och titta om du har vägarna förbi.
Mamma rensar bort sommarskorna från hallen... Ett stort mörkt hål uppenbarar sig i mitt hjärta. ...Och fram kommer tunga, fula, jobbiga vinterskor. Jag vill bort till ett land med evig sommar. Ge mig sol och värme NU!
Och kär är man också, kär och galen så att det gör ont.
I natt skedde det ovanliga i mitt liv, det rann tårar ur mina ögon. Hur tusan ska jag kunna åka till Norge och lämna John här hemma? Jag vill verkligen åka men jag vill stanna hemma med honom också. Jag har sakt upp allt, dansen och ja dansen. Vännerna flyttar, inte alla men... vänskap på långdistans är en barnlek i jämförelse. Det finns ingenting annat som håller mig kvar än kärleken till honom. Han är det underbaraste och jag vet inte om jag vill missa en enda dag med honom. Fy bubblan vad det där låter smörigt. Ursh, vad det går emot alla mina principer. Allt vad jag tidigare sagt. "Aldrig att jag ska bryta upp en plan för en kille..." kanske är det min feberyra som talar. Men jag är kär.
På lördag ska jag träffa Mimmi. Vi ska beställa skattepapper och få mig på rätt spår igen. Vad nu som är rätt spår för mig?
Kommentarer
Trackback
