Hemma, mycket bra.
Mamma är snart hemma så jag har skyndat in på toaletten och kastat över mina kläder från toa-golvet till golvet i mitt rum och stängt dörren.
Jag sov hemma i natt. Första natten hemma själv på väldigt länge. Och morgonen bjöd på minnen från förr. Veckarklockan i mobilen började ringa kl 07.00 och genom sömndimman lyckades jag trycka på snooz-knappen. En minut senare kommer mamma in i rummet. "Hanna, när börjar du idag? Måste inte du gå upp snart?" Nej, kära mamma, jag har koll på tiden själv. Fyra minuter senare kommer pappa in i rummet. "Hanna, du börjar klockan åtta. Klockan är 10 över, du måste gå upp!" PAPPA JAG VET, JAG SNOOZAR!
Vid 19 (snart 20) års ålder har jag faktiskt lärt mig att ta mig upp ur sängen. Jag klarar det själv.
Att sova så ofta hos John som jag gör har skämt bort mig med att vara självständig och jag längtar efter att flytta till nått eget. Att kunna slänga kläderna på toagolvet och lämna dem där så länge det passar sig, ställa klockan och vakna själv, bestämma vad som ska finnas i mitt kylskåp... Ja, jag längtar.
Men på samma gång så känner jag hur bortskämd jag är hemma och hur underbart trevligt det faktiskt är att ha familjen omkring sig. Så länge jag sover hemma får mamma och pappa komma in i rummet och påminna mig om tiden. De får tjata på mig om kläder på golvet. Jag vet att det är ett kärleksbevis, att de faktiskt bryr sig om mig. Och tiden har bevisat att mina föräldrar genom vått och tort är Bäst och jag skulle aldrig byta ut dem. Inte ens mot en mamma som tycker att det är ok med kläder på golvet, köper ut alkohol och aldrig lagar mat med korv i.
Jag sov hemma i natt. Första natten hemma själv på väldigt länge. Och morgonen bjöd på minnen från förr. Veckarklockan i mobilen började ringa kl 07.00 och genom sömndimman lyckades jag trycka på snooz-knappen. En minut senare kommer mamma in i rummet. "Hanna, när börjar du idag? Måste inte du gå upp snart?" Nej, kära mamma, jag har koll på tiden själv. Fyra minuter senare kommer pappa in i rummet. "Hanna, du börjar klockan åtta. Klockan är 10 över, du måste gå upp!" PAPPA JAG VET, JAG SNOOZAR!
Vid 19 (snart 20) års ålder har jag faktiskt lärt mig att ta mig upp ur sängen. Jag klarar det själv.
Att sova så ofta hos John som jag gör har skämt bort mig med att vara självständig och jag längtar efter att flytta till nått eget. Att kunna slänga kläderna på toagolvet och lämna dem där så länge det passar sig, ställa klockan och vakna själv, bestämma vad som ska finnas i mitt kylskåp... Ja, jag längtar.
Men på samma gång så känner jag hur bortskämd jag är hemma och hur underbart trevligt det faktiskt är att ha familjen omkring sig. Så länge jag sover hemma får mamma och pappa komma in i rummet och påminna mig om tiden. De får tjata på mig om kläder på golvet. Jag vet att det är ett kärleksbevis, att de faktiskt bryr sig om mig. Och tiden har bevisat att mina föräldrar genom vått och tort är Bäst och jag skulle aldrig byta ut dem. Inte ens mot en mamma som tycker att det är ok med kläder på golvet, köper ut alkohol och aldrig lagar mat med korv i.
Kommentarer
Trackback
