Siden och Grus

Jag är så peppad på att plugga nu. Inte sitta med näsan i matteböcker eller så men att studera någonting jag är intresserad av och leva studentliv. Dock så är jag inte 100 % säker på vad jag vill plugga till. Eller ja, jag vill ju söka DI manusförfattare men nästa ansökan är inte förrän om ett år och chansen att jag kommer in är minimal. Men då tänkte jag, Folkhögskola!

Nu sitter jag och söker manusförfattarutbildningar på folkhögskolor. För att jag vill och älskar att skriva och för att få en förberedande grund om jag nu söker vidare till DI sen. Än så länge har två stycken intresserat mig Jacobsbergs Folkhögskola och Biskops Arnö. Den sistnämnda hade mamma och pappa hört om på tv igår att det skulle vara en bra utbildning. På Jacobsgergs folkhögskola får man också agera de andra deltagarnas manus vilket för mig låter urkul! Men på Jacobsbergs är det bara scenmanus som man jobbar med och jag är ju egentligen främst intresserad av filmmanus. Fördelar väger mot nackdelar.

Någon som läser detta och har info om någon av utbildningarna eller någon annan bra folkhögskola? Lämna gärna en kommentar.

Jag har äntligen Mimmis nummer igen och gratis sms till hela världen. Perfekt i juletider då Sara sitter i Kina och Mimmi i Norge. Johanna är dock hemma från Frankrike men hon kan få sms endå plus en julekram på stan.

Idag har jag städat klart mitt rum (två dagar senare). Det blev riktigt mysigt och fint och jag har till och med släppt in en liten tomte. Men endast en och bara för att den är så fin och att jag fick den som barn så den för med sig nostalgiska minnen.

Idag är det den 23 december och efter vår famlijetradition så betyder det att granen ska kläs, klapparna åker fram och skinkan ska griljeras. Och jag måste faktiskt säga att detta är en av de allra mysigaste kvällarna på hela året. När allt är klart sätter sig alla ned och dricker julmust och äter nygriljerad skinka på ljusungsbröd och beundrar granen. Tyvärr har min lillasyster svikit oss i år och äter julmiddag hos KPs familj istället. Grymt dålig stil men vi ska nog klara oss endå.

Dessutom kommer John över på middag innan han åker till släkten i Norsjö. Efter allt mitt gnat och tjat får jag äntligen över honom hem till mig på middag och lagom dan före dopparedan. Kan den här kvällen bli bättre?

Nu ska jag tona håret och kanske koka lite mer knäck. 4 sorters godis blev det i fredags efter flitigt bakande. Och uppskattat var det också. Min andel knäck är redan slut så ikväll ska det kokas mer.

Här blir det inget vit jul! Snön smälter fort och säkert bort från marken och grönbrunt gräs syns på allas tomter. Jag vet hur mycket jag har klagat på minus grader och hur jag har beklagat mig över snö. Men detta är inte rätt, inte här i Skellefteå.

Jag minns för bara några år sedan, en julaftonsnatt. Vi kom hem efter julfirandet och plogkanten nådde upp till mina höfter. Det var bara att grabba spadar och skotta oss in på gården. I år tror jag inte att jag har behövt skotta vår uppfart en enda gång.

När jag var liten brukade vi bygga stora snögubbar och snöhästar på gården. På skolan hade vi två favorit sysselsättningar; Herran på täppan eller bygga snökojor i snöhögar. Allt gick ut på att plogbilen hade skottat upp stora snöhögar på skolgården. Herran på täppan lektes alltid i den allra största snöhögen och var en tävling mellan klasser och årkurserna. Det gick ut på att ha alla de sina på toppen och hålla alla andra borta och alla medel var tillåtna (vilket ofta slutade i blåmärken och gråt). Snökojorna grävdes ut i de mindre snöhögarna. Min klass brukade alltid ha små företag och affärer och egna hem i snöhögen. Någon gjorde brödrostar, en annan hade frissörsalong, några jobbade på en bank och jag var alltid läkare. Istappar och isbitar användes som pengar. Och det mest spännande var att gräva djupa och långa gångar inne i snöhögarna. Som små mullvadar kröp vi omrking på rasterna och jobbade så att svetten lackade.

Jag undrar vad de små barnen leker på skolgårdarna idag?! Marken är ju så isig att de säkert måste ha dobbar och hjälm på sig. Nej, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men ge norrland sin snö tillbaka. Jädra växthuseffekt!

Imorgon blir det julgodisbak med Linn och Challe och förhoppningsvis några andra goda vänner. Jag är jätte taggad och sitter och drägglar över julgodis.se. Nu kanske det äntligen ska börja kännas i kroppen. Sunes jul, julbak, lediga dagar och julmusik i lagoma mängder. Strax ska jag städa mitt rum så att det blir julfint. Det enda julpynt jag sätter upp varje år är en stor julstjärna istället för den vanliga rislampan. Kanske går det att addera något litet extra som pricken över i:et. Jag gillar inte att ha tomtar fulla fönsterbrädet så det måste bli någonting annat.

Jag har bara ett paket kvar att slå in men 6 st kort att skriva någonting fint och meningsfullt på. Korten är svårast. Dock är jag riktigt nöjd över dagens inslagning. Jag blir så otroligt pysselsugen i dessa tiden så jag bestämde mig för att göra en presentlåda till min brors paket och klädde därav in en skokartong i fint papper. Det blev riktigt snyggt och jag är helnöjd. Till min systers paket har jag köpt en söt presentpåse och sånt där fint skrynkelpapper att ha i. Jag hade till och med tänkt köpa sidenband att knyta ihop Johns paket med men jag insåg sen att det kunde ses som överengagerat.

Lite morbid kanske men en vacker text:

Nu är det klart. Jag kommer att hinna ta alla vaccin innan jag åker till Kina. Dock med endast en veckas marginal! Två små plåster pryder nu båda mina överarmar efter de första två sprutorna. Jag var inte speciellt rädd för att ta sprutorna idag. Men jag var tokhungrig och körde bil så något nervös var jag för att bli yr.

Min läkare var lite svår. Jag kan inte sätta ord på om hon var otrevlig eller trevlig, brydd eller obrydd. Jag fick iallafall själv påpeka flera gånger att vi ska resa runt och att jag vill veta om mer vaccin än bara mot hepatit A. Jag sa att jag ville ha twindrix mot hepatit A och B och att Jossan också vaccinerat sig mot nått Japanskt. Tillslut gick hon efter stora vaccinationsboken. För att vara fullt vaccinerad då man åker till Kina ska man ha tagit mot hepatit A och B, japansk encephalit och tyfoidfeber (tyfus). Så nu har jag påbörjat alla vaccinationer. Min kostnads underlättnad gick tyvärr inte på vaccin men det är värt att betala extra endå.

3 sprutor kvar och sen ska jag börja svälja kapslar. Jag blev mycket nöjd då jag insåg att jag kunde planera in mina sista vaccinationssprutor på lediga dagar.

5 dagars Julledigt! :D

Min dag idag började med att jag cyklade åt fel håll då jag skulle till jobbet. Eller ja den började med en konstig känsla av att vara pigg men inte orka ta sig ur sängen, en ond klump i magen och beslut att fatta. Det blir inget av att vara danslärare nästa år. Men över julen blev jag erbjuden att jobba natt i Byske. Visst vill jag.. Men inte på julafton? Och jag orkar inte?

När jag väl kom till jobbet visade det sig att det skulle vara en "fullt-upp-dag" idag. Middagen var värst då min arbetskamrat försökte hinna klämma mat då rusningen startade och jag stod själv. Shit, shit, shit. "Vatten i hjärtat blir en tyngd", så känns det när jag känner mig stressad. Sen blev det övertid för att hinna med städningen också. Hungrig, trött och less satte jag mig på cykeln klockan halv nio och började trampa hemmåt i halkan.

Dessutom hade de på vårdcentralen tappat bort mitt papper om vaccinering och därför glömt mig. Tur att jag ringde upp och kollade i sista minuten. Så imorgon blir det att gå till läkaren och få sprutor. En mindre trevlig upplevelse men jag har fram till julen att vila upp mig. Jag vill ju inte gärna komma hem med kolera eller hepatit!

Ane Bruns mjuka stämma och den vackra låten A Temporary Dive blev dagens räddning. Den är så mjuk och skön, som siden mot ett hårt stressat sinne. Och när jag cyklade hem i mörkret med en stjärnklar himmel, glashal mark, smutsigt gråvita snödrivor och gula lyktsken, ja då önskade jag för en stund att den här låten föralltid skulle ljuda omkring mig. Hela världen kändes lite lugnare, lite finare för en stund.

Sen kom jag hem och fann till min lycka ett litet gult paket från cdon på min säng. Sunes jul har anlänt till mitt hus och nu känns det äntligen som jul på riktigt. Fast utan att behöva spola och oroa sig över att bandet när som helst kommer att brista. Och detta blir också början på min nya samling av bra filmer jag älskar. Bland annat kommer dessa filmer att införskaffas:

* Syskonen Baudelairs olycksaliga liv
* Charlie and the chocolate factory
* Pans Laburint
* Amelie från Montmartre
* Edward Scissorhands
* Livet är underbart
* Corps Bride
* Nightmare before Christmas

Oj, detta kanske är väldigt tråkigt och mycket att läsa. Men jag är något så när besatt. Tror jag ska gå och lägga mig och fortsätta lista filmer i mitt skrivblock istället. Det är alltid kul att ha något att bocka av på. Och att lägga till nya filmer som man kommer över under livets gång.

Ännu ett enormt lyckligt JA till livet. En film om Kenny Starfighter är på väg. Jag vet att det var länge sen detta var en nyhet men idag fick jag bara en sådan glädjekick av det hela. Och jag undrar om filmen kommer att leva upp till serien från -97 som ger mig magkrampsskratt bara att tänka på. En serie som i äldre dar har förstört alla mina möjligheter till att se zombiefilmer utan att gapskratta. Det är sant. Om man har möjlighet så ska man sätta sig ned och se Kenny Starfighter och därefter sätta igång den usla rullen Resident Evil. Då ser men de ruskiga likheterna mellan zombielärarna i Kenny Starfigher och zombierna i Resident Evil. Om du fortfarande blir rädd är det bara att sova med en hårtork under kudden. Det gör susen mot zombierna.

- Doktor Deo luktar gott.

Haha, detta är underbart. Får inte missas!

Igår kväll disskuterade jag och Johanna på jobbet om överfallslarm. Vi var båda överrens om att det skulle kännas skönt att ha ett då vi jobbar ensam sena kvällar och igår jobbade jag stängningpasset.

En halvtimme innan stängning kom en en stor, rakad vit man in som pratade engelska och bröt. Han var mycket trevlig och jag frågade vartifrån han kom och han svarade Finland. De var ingenting konstigt med det utan jag gjorde iordning hans mat och han gick lugnt och satte sig i restaurangen. Sen började jag kolla på klockan. Det var strax före stängning och jag började tänka på att gå och berätta för honom att klockan 22 måste jag låsa. Plötsligt började jag tänka på den där sjuka Juha Valjakkala, Åselemördaren. Jag kom ihåg att han blivit benådad men inte när han skulle släppas. Och visst var det till norra Sverige han hade flytt då han rymt från fängelset? Jag kunde inte minnas hur han såg ut eller om han kunde prata svenska men det gick kalla kårar längst min ryggrad. Plötsligt kände jag mig mycket ensam och utelämnad. Jag planerade till och med att slå 112 på mobilen i fickan innan jag gick ut till mannen och påminde om tiden.

En stund senare gick mannen självmant. Han var säkert världens trevligaste kille med fru och barn men jag blev riktigt rädd för honom. Det kändes som om att han hade kunnat göra vad som helst mot mig om han bara hade velat. Jag tror faktiskt att jag ska skaffa mig ett sånt där förblindande spray som är lagligt i Sverige. Det färgar ansiktet rött på förövaren från meters avstånd och går inte bort på en vecka.

Nu har jag kollat upp saker och ting. Juha Valjakkala kommer inte att släppas ut förrän i juli i år och han såg inte alls ut som mannen jag serverade igår.

Duschdraperiet i Johns källardusch gör mig obehaglig till mods. För varje gång jag ställer mig i duschen så drar det sig sakta men säkert närmare min kropp tills det att jag kan känna den kalla beröringen omsluta mig. Det finns två möjligheter: ett att draperiet är kåt i mig eller två att draperiet har någoting emot mig och planerar att kyla mig tills döds... Hur det än står till så gör det mig illa till mods och bygger på mitt hat mot källarduschen.

Jag ogillar starkt ovälkomna tittare då jag ska duscha. För två sommrar sen satt ett långebeneskrank i taket och glodde på min nakna kropp (så kändes det iallafall). Och hur mycket jag än sprutade vatten eller vifta med armarna så satt han kvar. Tillslut såg jag inget annat allternativ än att mörda kåtbocken för att få vara ifred. Med hjälp av skaftet till duschskrapan nådde jag upp till taket men då blev det plötsligt liv i honom. Jag var dock inne på mördarlinjen och äcklet lever inte idag!

Problemet är bara det att jag inte kan mörda duschdraperiet. Riva ned det kanske. Men då skulle John nog få ett argt samtal av sin hyresvärd och jag duschförbud i huset. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Men på något sätt ska jag få ut min hämnd.

Helst av allt skulle jag vilja krypa ned under täcket och bara sova fram till julaftonsmorgon. Men det går ju förståss inte för sig. Jag har ju ett liv att leva också.

Idag har jag under en timme bara kastat mig in i dansen och låtit kroppen föra mig till musiken, det var underbart. Sedan var det lektion. Nästan hela gruppen var sjuka. Men jag och de få som dök upp hade riktigt kul endå. Med juldans och deras egna koreografier. Jag blev så peppad att jag har bestämt mig för att behålla gruppen även nästa termin.

Men nu är jag riktigt trött och mitt pass på Korv Gubben börjar om 45 minuter. Må det inte vara allt för mycket folk ikväll så att jag bara kan packa ihop och gå hem kl 22.30. Och innerst inne hoppas jag på att få vara ledig imorgonkväll också. Men min chef har inte hört av sig med information om detta ännu. Hur som helst peppar jag för pepparkakshusbak med familjen imorgon. Allt för julstämningens skull!

Igår fick jag och Sandra ställa in våra planer pga att hon blev sjuk. Ikväll fick jag och Linn ställa in pga att jag inte kan hitta en väldigt viktig nyckel. Jag har letat hela kvällen och den ligger inte i den jacka jag sist bar då jag hade den. Det mest underliga är att jag inte gått ut med den jackan sen sist. Jag kommer ha fruktansvärt svårt att sova i natt till stor del pga stressen. Varför just jag? Varför just idag?

Den finns äntligen på DVD! Sunes jul! Den ultimata julstämningen för mig. Mitt gamla inspelade band har slitits sönder under de senaste årens vårdslöst tittande. Men trots min bristande julekonomi har jag beställt den som en julklapp till mig själv. Åh, det kliar i mina fingrar, jag kan knappt bärga mig tills det att paketet kommer till brevlådan.

-  Min jul den ska vara kul. Min ju den får inte vara ful. Och snön den ska vara vit och är den gul...
-  ..kanske en hund har kissat på den.

Jag har blivit erbjuden två dansgrupper till på föreningen och att behålla den jag redan undervisar fram till sommaren. Som det ser ut just nu blir jag nog kvar i denna (jag vet inte hur jag ska uttrycka mig rätt) stad fram till sommaren i och med att John pluggar här och jag är kär i honom. Det enda hinder med jobbet som jag ser är att jag ska orka med att jobba på Korv Gubben, undervisa på kvällarna och leva ett liv. Det är kul, jag tjänar pengar men det tar tid och ork. Och jag som har sagt att jag skulle ta och lugna ned mig och njuta av livet i år. Men att resa är att njuta och för att få resa så måste man ha pengar. Dessutom är dans underbart.

Ikväll ska jag iallafall glömma besluten för en stund och åka hem till Linn. Det var tusen år sen vi hittade på någonting sist känns det som och idag stod jag i Icakön och kände ett stygn av saknad. Ett telefonsamtal bort och ikväll blir det skratt och prat som gamla goda tider.

Idag är jag ledig och jag är lycklig.

Jag fick dock tvinga mig upp ur sängen imorse för att gå på lönesamtal. Vilket i slutendan såklart var värt det. Därefter svängde jag förbi Ica för nödvänding shopping i form av shampo och deoderant. Och i kön insåg jag att detta var min lediga dag och att jag måste se till att njuta fullt ut av den. Så jag köpte mig en Japp och ett paket tuggumin. Väl hemma lade jag mig framför tv:n och njöt av choklad framför Stilpoliserna. Tyvärr erbjöds inte mycket bättre underhållning än så men en bit choklad, en filt och en varm soffa gjorde susen. Nu ska jag gå ut och gå en lång promenad med min iPod och mina egna tankar. Sedan blir det nog att skriva på min bok. Jag älskar den här dagen.

Ett dunkande huvud, en dunkande handled, julmusik på högsta volym, en ond hals och vattnet står och kokar upp på spisen. Alla julklappar utan en är nu införskaffade. Köttbullar och makaroner står på dagens meny. Det känns som stenåldern då jag precis har skrivit 12 lappar för hand till mina dansbarn eftersom vi saknar en skrivare här hemma. Åtta dagar i sträck har jag jobbat. Imorgon blir det ett helt dygn ledigt med löneförhandling inplanerat och därefter blir det sex dagar i rad av jobb.............. Jag är trött.

Imorse tog det 50 minuter av znooz innan jag tog mig upp ur sängen och jag ångrade för en stund mitt och Evins beslut. Men väl på Anderstorp min gamla gymnasieskola så visste jag att jag gjort rätt. Vi satt längst fram i aulan och njöt av ett fantastiskt fint Lucia tåg och ett ögonblick av äkta julstämning. Tyvärr finns det ouppfostrade ungar utan känsla som reser sig upp direkt uttågs sången börjar. En stor eloge till dirigenten som avbröt sången skällde ut dem som rest sig för att gå och sedan lugnt fortsatte tåget. Och den rungande applåden som följde visade att det fanns fler uppfostrade och konsertvana människor i publiken iallafall.

Och eftersom det är Lucia idag så är det också en annan viktig dag idag att fira. Mimmi mitt Sunshine i Oslo fyller 19 år! Tusen Grattis-kramar från mig till dig. Jag hoppas att du slipper äta lussebullar eftersom du inte är speciellt förtjust i dem. Men en riktigt smarrig tårta eller kladdkaka.. Jag kan ju tyvärr inte skicka en på posten så du får tanken och det är ju den som räknas.

Pengar, pengar, pengar.. Det är vad som drar mig till jobbet denna morgon. Jag borde kanske ha sjukanmält mig, det känns verkligen som om jag har feber idag. Men vi testar. Orkar jag inte lyfta en dressing burk ja då är det nog dags att fara hem. Annars är detta nog bara ännu ett falskt morgonlarm från en morgontrött och förkyld kropp...

Tagga, tagga, tagga. Nu är det dags att sätta sig i bilen och köra till jobbet. Efter en lång dusch känner jag mig för en gångs skulle riktigt fräsch men mycket snart ska jag flotta ned mig igen. Jag hoppas bara innerligt att jag ska hinna förbi Malin och Lovisas födelsedagsfirande sen ikväll. När de för en gångs skull är i stan och fyller år på kuppen, ja då ska jag förståss jobba. Men sånt är livet. Idag är dag tre av åtta jobbardagar framför mig. Sen blir det en dag ledigt.

 Men julbord på tisdag på Vitberget sitter inte alls fel. Ett tillfälle för mig att se alla ansikten som jobbar på Korv Gubben. Kanske någon som är peppad på att ta mitt kvälls pass på Annan dagen? Jag har ju för tusan köpt en biljett...

Jag har äntligen börjat skriva igen. Och det känns fantastiskt. Det här kommer att bli en bok. Att publicera? Ja, det vet jag inget om nu men definitivt något för mig att spara. Det är mina känslor och en stor del av mitt liv just nu, jag måste få ned det på pränt även om den enda läsaren blir jag själv.


Dagens låt:

On The Radio - Regina Spektor

- Här, din uniform. Hoppas den passar. Killen som hade den innan fick åka hem i en säck.
- Va hemskt! Vad dog han av?
- Dog?? Nej han blev tjock, käket här nere badar i olja. Han fick gå omkring i en sån där särk som en del tanter har.

En underbar dialog ur "Playa del Sol".

Mina halstabletter är slut och jag har lite att göra. Har snart sett vartenda roligt klipp youtube har att erbjuda (grov överdrift). Packed on the job blir nästa ur serien Sverige dansar och ler. Ett litet namnplagiat från festivalen Piteå dansar och ler även kallat Piteå super och spyr...

Jag kände hur det kröp över mig igår, halsont, nysningar, värk i lederna, frysa och svettas om vartannat....
Idag var jag stendöd då väckarklockan ringde klockan 12. Jag tror inte att jag har feber men jag vet att jag är på väg. För att vara på säkra sidan så bokar jag nog inte in en extra lektion i helgen med mina danselever. De har varit med om allt för många sjukanmälningar och annat strul på sista tiden. Nu gäller det bara att stå på benen imorgon så att jag orkar jobba ett 75 minuters danspass.

Nu är frågan, ska jag stanna kvar hos John och dega? Eller ska jag fara hem till mitt hus, med en massa tv-kanaler, min säng (dock stökigt rum), mat och senare föräldrar som förhoppningsvis tycker synd om mig?

Nej, jag orkar för tillfället inte röra mig ur fläcken. Istället ska jag koka mig lite nudlar. Stackars John som är fattig student och är tillsammans med mig som äter honom ur lägenheten. Jag får nog ta och bjuda honom på något riktigt gott snart.

Slask, regn, djupa pölar och ishalka. Det är kanske inte speciellt trevligt. Men igår var det noll gradigt och medföljande slask, regn, djupa pölar och ishalka och jag njöt. Varför? Jag frös inte så fruktansvärt mycket och lukten av smält snö fick mig att tänka på våren. Men hur som helst, nu är det vinter i norrland och det är läskigt med sånt här väder, skönt men konstigt. Värme är onormalt i December. Nu har jag torront i halsen, det är dock fullkomligt normalt den här årstiden...

Jag och John har hyrt hem och sett hela serien Playa del Sol,(hela 12 avsnitt). För snart ett år sen var vi båda på Gran Canaria och härjade runt, solade, badade, festade och njöt av livet. Fast vi visste inte om att den andra var där och vi träffades aldrig. Jag träffade bara två engelsmän som liknade honom men det räknas inte. Dock är vi nog båda måttligt sugna på att bara släppa allt och åka ned till värmen igen, tillsammans den här gången.

Jag ger upp. Denna söndag var bokad och allt inför extra insatt dansträning men jag hade glömt att skicka ut påminnelser. Så jag antar att vi missuppfattat varandra för det var bara en tjej som dök upp och då blev det ingenting denna helg heller. Jag är nog urusel då det gäller att organisera och det är därför jag inte har tänkt bli lärare! Mamma och pappa, jag väljer att inte gå i era fotspår.

Ush jag är fruktansvärt trött efter en sömnlös helg och imorse hade jag väldigt gärna sovit ut lite extra. Men jag är ledig imorgon som det ser ut. Då blir det till att sova.

Nu har jag hittat ett ställe jag trafikmässigt tycker värre om än Älvsbacka. Getberget och punkthusen. Två gästparkeringar, parkeringsförbud överallt och lapplisor runt varje hörn. Gästparkeringarna är för tillfället fyllda (svårt?)och jag ska högst upp i huset med papper och kort till Josse. Alltså John får släppa av mig och köra några kvarter runt medan jag springer i trappor. Allt för att slippa böter.