Siden och Grus

Här blir det inget vit jul! Snön smälter fort och säkert bort från marken och grönbrunt gräs syns på allas tomter. Jag vet hur mycket jag har klagat på minus grader och hur jag har beklagat mig över snö. Men detta är inte rätt, inte här i Skellefteå.

Jag minns för bara några år sedan, en julaftonsnatt. Vi kom hem efter julfirandet och plogkanten nådde upp till mina höfter. Det var bara att grabba spadar och skotta oss in på gården. I år tror jag inte att jag har behövt skotta vår uppfart en enda gång.

När jag var liten brukade vi bygga stora snögubbar och snöhästar på gården. På skolan hade vi två favorit sysselsättningar; Herran på täppan eller bygga snökojor i snöhögar. Allt gick ut på att plogbilen hade skottat upp stora snöhögar på skolgården. Herran på täppan lektes alltid i den allra största snöhögen och var en tävling mellan klasser och årkurserna. Det gick ut på att ha alla de sina på toppen och hålla alla andra borta och alla medel var tillåtna (vilket ofta slutade i blåmärken och gråt). Snökojorna grävdes ut i de mindre snöhögarna. Min klass brukade alltid ha små företag och affärer och egna hem i snöhögen. Någon gjorde brödrostar, en annan hade frissörsalong, några jobbade på en bank och jag var alltid läkare. Istappar och isbitar användes som pengar. Och det mest spännande var att gräva djupa och långa gångar inne i snöhögarna. Som små mullvadar kröp vi omrking på rasterna och jobbade så att svetten lackade.

Jag undrar vad de små barnen leker på skolgårdarna idag?! Marken är ju så isig att de säkert måste ha dobbar och hjälm på sig. Nej, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men ge norrland sin snö tillbaka. Jädra växthuseffekt!