Siden och Grus

Vi hade tank stiga upp tidigt denna morgon. Men vi var alldeles for trotta for att gora det. Dock var jag morgonpiggast och steg upp vid 11 for att tvatta klader i handfatet, duschen fick fungerar tvattstall.

Darefter akte vi och kopte tagbiljetter till Xi'an och senare vidare in till shoppingen. Idag har vi snurrat runt pa marknaden och prutat framgangsrikt. Bl a har jag kopt 7 vackra sjalar. Och darefter tog vi mod till oss och satte oss i frissorstolen. Jag ar ingen mes da det kommer till att klippa sig. Jag ma inte vilja klippa kort, men jag vagar lata en kille som inte kan ett ord engelska satta saxen i mitt har. Resultatet blev jatte fint. Jag ar kar i min frissor och tanker ta med honom hem.

Nu ska vi ata middag. Gambei!

Nu har vi antligen insett att vi har internet pa hotellet sa har kommer en uppdatering.

Efter en handelserik och spannande start pa resan fortsatter aventyret. Vi tog taget fran Shanghai till Sozhou vilket var en upplevelse jag sent kommer att glomma. Vi fick soft seat platser pa taget men det var vantan pa stationen som var den storsta upplevelsen. Jag har aldrig sett sa mycket folk pa en och samma plats, att ta sig in var som att koa till en rockonsert. Trots att vi var pa plats tva och en halv timme i forvag fick vi inga sittplatser i vantsalen utan satt pa vara vaskor och fordrev tiden med att lyssna pa Mammas nya kille. Sen tog det bara 40 minuter med snabbtaget till Sozhou.

Sara motte oss pa tagstationen och hennes ljusa har lyste upp i folkavet. Nar vi satte oss i taxin tappade jag och Jossan hakan over att Sara faktiskt kunde prata med taxichaufforen pa detta till synes omojliga sprak (men nu kan jag stolt saga tack, hej och notan pa kinesiska).

Val framme i lageneten mottes vi av en kulturchock. Strommen dog och pga nyaret fanns det ingen hjalp att fa. Den natten spenderade vi alla under fyra tacken, fullt pakladda i Saras sang. Dagen efter fortsatte elen att vagra sa vi tog in pa hotell dar vi alla fortsatter att dela sang under tva tacken och fullt pakladda. Tack mamma for att du envisades med superunderstall och flees!

Vi fryser dag som natt men det kan inte stoppa vart goda humor. Hotellduschen fungerar ej, man maste skaka ut varenda kall droppe ur den. Darfor duschar vi i Saras lagenhet dar det ar sa kallt att det ryker ur munnen och det enda ljus vi har ar Saras provesoriska adventsljus. Men detta ar det ballaste aventyr jag nagansin varit pa. Och Evin, nu blir jag hardad.

Nyaret firades framst med amerikaner och en massa fyrverkerier. Kvallens balblasa bars av Jossan, superunderstall utgjorde grunden och sedan en moderikt nyinforskaffad klanning. Jag korde pa lager pa lager av alla klader jag shoppat och Sara upptackte att klackar pa dansgolvet kan smarta i fotterna dagen efter.

Nu maste jag sluta skriva innan mina istappar till fingrar faller av. Men nu vet jag om att vi har datorer pa hotellet sa nasta inlagg om vara aventyr i mittens rike kommer snart. Har nast ska vi vaga satta oss i frissorstolen och med hjalp av kroppsspraket forklara vad vi vill ha. 

Glada halsningar fran Vikingen i Kina.

Det har far bli en snabb sammanfattning av tva langa dygn.
Vi kom tidigt till Arlanda. Efter en halvtimmeslang ko fick vi veta att vart plan var installt pga ovadret. Vi hamnade i en annu langre ko och tillslut fick vi plats pa ett tidigare plan. Nu var det brattom! Vaskorna checkades in men skulle inte hinna med planet via bandet sa vi skulle droppa dem. En del schampo och dylikt gick forlorat i sakerhetskontrollen men hallre det an annat obehag.
Sen missuppfattades allt och bagaget fick folja med in pa planet. Och val i Amsterdam pa en av varldens storsta flygplaster fick vi checka om allt igen och sprang darfor runt hela flygplatsen sa om nagon vill ha en guidad tur kring flygplatsen sa ar jag och Jossan experter.
Sen lyfte antligen planet till Kina. Pga av det elaka vadret fick vi dock stanna tva extra timmar i luften inna vi kunde landa och da var vi helt slut.
Nu sitter vi pa vart hotell i Shanghai och forsoker forsta att vi antligen ar har.

Uppdatering kommer snart.

2h och 25 minuter kvar tills flyget mot Sthlm avgår. Resväskan är packad och nerverna dansar disco i min kropp. Svarens bok svarar: "Var inte fånig". Och dagens låt är: Kate Nash - Pumpkin Soup.

Jag packade inte en pinal igår. Men jag letade upp boken "Ett öga rött" så nu har jag två pocket att läsa. Tyvärr fanns inte "Luftslottet som sprängdes" på pocket än så den får jag läsa ut då jag kommer hem då jag är för trög i huvudet för att läsa nu.

Jag vaknade upp med ont i halsen och ingen att prata med. Hur hes är jag på en skala? Nu har jag en stor kopp te framför mig som jag satsar på att dricka upp innan jag ringer Grönan för intervju. Jag undrar hur det har gått för Evin?

Eftersom min dator är dum ibland och allt bara ser ut att försvinna så har jag haft ett utbrott idag. Och i detta utbrott försvann min idé till ett bra blogginlägg ut i tomma intet. Jag kan inte för mitt liv förmå mig till att minnas. Men jag antar att det inte kan ha varit så viktigt?!

Över en varm kopp kaffe på waynes satt jag, Evin och Bq och pratade om flytten till Stockholm. Vi måste försöka tona ned våra förväntningar en aning nu.

Och jag har kommit till insikt att jag åker på torsdag. Det är helt galet sjukt underbart! Men väskan står fortfarande bara halvpackad vilket jag tänker ta tag i nu. För en månad sen var det 10+ i Sozhou och nu är det snökaos och nollgradigt., Jag tror att jag måste tänka om något när jag packar. Och en snygg vinterjacka lär bli första inköpet. Men oj vad här ska shoppas!

Jag och Evin har ringt och surfat efter jobb hela dagen och framtiden ser ljus ut i mina ögon. Någonstans i världen lär vi hamna och hur det hela än slutar så tror jag att vi kommer att få en spännande och rolig upplevelse. Just nu är jag mest bara pepp på livet och ett härligt miljöombyte. Kanske blir det rent ut av jobb på Grönan i sommar? Eller café Samson i Oslo med Mimmi? Eller jobba på flygplats i Norge? Jag är iallafall överpepp på allt så besviken tror jag inte att jag kan bli.

Jag behöver mer är 2 GB i min iPod om jag ska rymma all musik jag vill ha med mig till Kina. Hur överlever man alla timmar i planet utan en varierad kompott av bara bra musik? Jag säger bara tack gode Gud för att jag ska få slippa Mix megapol och Rix i mer än en hel månad nu. Man blir hjärntvättad av musiken. Allt och alla låter likadant! Marie Piccaso, Jill Jonsson och hon den där andra slager bruttan, jag hör inte skillnaden på dem. Till och med mina 2 GB erbjuder bättre variation än en månads lyssnande på Mix. De enda bra som spelas är "Deliliah", "Miss Blue" och hon den där Amanda Jensen. Och sen är Adam och Gry ganska härliga på morgonkvisten. Men nu är jag ledig från jobbet och då blir det bara Hanna-musik för hela slanten!

Jag kom nyss hem efter att ha sett andra generationen Dansväxthusets föreställning "What's left". En föreställning som hämtat sin inspiration ur boken Parfymen. Och jag måste säga att jag är stolt, lycklig och uppfylld efter denna härliga dansupplevelse. Det var riktigt bra och ni som missade den nu måste komma ihåg att köpa biljetter till våren då den visas igen.

Själv hade jag svårt att sitta still då trummisen började spela och jag kände hur saknaden efter dansandet tyngde i mitt hjärta. Samtidigt vill jag inte tillbaka. Jag vill inte binda mig, jag vill inte ha krav men jag älskar att hålla på med det. Förhoppningsvis kan jag hitta ett ställe i Stockholm där man kan ta balettklass utan mål att bli ballerina på kungliga operan.

Trots mitt eviga kak- och bullätande (och allt annat onyttigt för den delen) så har jag lyckats få på mig ett par snortighta jeans som jag köpte i ettan på gymnasiet. Jag är i chocktillstånd! Troligtvis har Linn rätt i att jag har gått ned i vikt på sista tiden då jag inte kunde ha dessa byxor sista året på gymnasiet. Tyvärr beror nog viktminskningen på förlorade muskler...

Shit, shit, shit, shit, shit, shit nu är resfebern hög!

Under de senaste två dygnen har jag inte haft tid för datorn och bloggen. Jag har jobbat mina två sista pass inför resan på KorvGubben och spenderat dyrbar tid med mina vänner. Vinkvällen hos Hanna N i fredags blev riktigt lyckad. En kombination av fyra goda vänner, musik, american pie(4,5,6?), smaskigt prat och en lång vinglig promenad hemmåt. Och gårkvällen bjöd på skjuts hem från jobbet av Malin, massage av en öm nacke, bra film, ännu mer djupgående prat och en god natts sömn. Kan livet bli bättre?

Jag har iallafall beslutat vilken låt som får bli årets ledmotiv för min del, Queen - Can't stop me now. För i år ska ingenting få stoppa mig. Jag ska drömma som om jag lever för evigt och leva var dag som om den var min sista. Nu lyfter jag snart från Sverige och åker mot Kina. Semester, vila, upplevelser och få träffa en efterlängtad Sara.

Jag är trött och irriterad. Jag har precis stängt av Tv:n efter kvällens Debatt som handlade om klimatförändringarna. Och där sitter två forskare som envist hävdar att klimatförändringarna är bra för jorden och att vi inte bör skära ned på utsläpppen. Idioter! Till saken hör att just de två forskarna som hävdar detta inte satt med i den stora grupp av forskare EU sammansatt för att ta reda på fakta (forskare från hela världen som inte alla från början trodde på hotet). Majoriteten av världens forskare säger att klimatförändringarna främst orsakas av oss människor. Dessutom kommer det i längden att bli dyrare att inte göra något åt saken än att nu satsa pengar och tid. Men nej. I publiken sitter en forskare vars bästa svar på varför han trodde att vi inte var orsaken till förändringarna var just "jag tror". Personligen TROR jag att dessa män bara inte vill inse fakta, för de orkar inte. Det blir obekvämt och jobbigt! Forskaren som satt och debatterade sade att det skulle drabba u-ländernas utveckling om vi satte hårdare krav. Men vilka länder är det då som drabbas hårdast av klimatförändringarna? Jo, det är just u-länderna som drabbas av torka, översvämningar och andra naturkatastrofer. Och bör inte vi västerlänningar ge dem en chans att utvecklas att bli starka, miljövänliga och bättre länder än att fortsätta följa den utveckling som nu tyvärr resulterat i att vi förgiftar vår jord?!

Maria Wetterstrand, tack för att du kom med sakliga argument och fakta istället för att bara tro.

Jag kommer att bidra med en hel del utsläpp under min flygresa till Kina. Men då jag kommer hem till Sverige blir det tåg hem till Skellefteå. Ett aktivt val från min sida för att värna om miljön!

Igår skrev jag att jag är så lycklig och det är jag verkligen. Men det finns också en gnagande oro i min mage. En rädsla som väckts minst en gång per år de senaste fyra. Rädslan över att förlora någon nära.

Igår fick jag höra att skådespelaren Heath Ledger dött av en överdos av läkemedel. Det sägs nu också att han inte tagit självmord och det gör bara saken ännu värre. En ung talangfull man mitt uppe i en strålande karriär med till synes alla möjligheter framför sig och så plötsligt rycks allting bort. Utan förvarning och helt utan mening.

Även här hemma i Skellefteå har en tragedi ägt rum. En ung kille som genom en olycka troligtvis förlorat sitt liv. Och jag tänker på hans familj och vänner.

Kanske är det för att jag har blivit äldre. Men jag tycker att allt för många tragiska dödsfall bland unga har skett under de senaste fyra åren i Skellefteå. Och jag citerar en vän:
"Varje gång jag kommer till skolan och ser flaggan på halvstång får jag en klump i magen och hoppas innerligt att det inte är någon av mina vänner."

Jag önskar att det fanns en garanti. Men det gör det tyvärr inte. Och så länge man lever och är lycklig kommer man även att drabbas av sorg.

Jag har älgar på gården. Stora, feta, läskiga älgar.

Men hur som helst. Jag älskar mitt liv för tillfället. Allt kommer bara att bli så underbart!

Två timmar tog det för mig att skriva ihop mitt personliga brev till nordjobb och jag vet fortfarande inte om jag är nöjd. Grönland, Färöarna, Island och Norge är länderna jag och Evin kryssat i. Men bäst skulle vi nog tjäna på att åka till Norge eller Island så troligtvis är det där vi hamnar också. Men tillbaka till det här personliga brevet och ansökan. Ingenstans står det att man kan söka tillsammans med en vän. Och tänk om jag hamnar på Grönland och Evin på Färöarna? Det skulle vara ruggigt misslyckat faktiskt.

Dessutom måste vi ringa runt till lite fiskefabriker och sådan i Norge. Och jag SKA inte glömma att ringa Elisabet ikväll. Frågan är varför jag planerar allt samtidigt. Kina, nordjobb, Stockholm, framtid.... Så typisk Hanna JL alltså.

Och inför Kina. Jag får ont i magen så låt oss inte prata om det. Jag är faktiskt nervös. Men det kommer att gå bra. Ska bara fixa med ett abonemang till telefonen, packa och hålla mig borta från vinterkräksjukan. Sen är jag ready to go!

Men kära vänner ring INTE och sms:a INTE då jag är i Kina. Det blir en ruskigt dyr affär för oss alla. Men jag finns ju alltid att nå på nätet om ni saknar mig. Läs min blogg eller skicka ett fint mail. Sådana små gester är alltid varmt välkomna.