Siden och Grus

Under de senaste två åren har jag inte kännt av stress och spänning i kroppen på samma sätt som förr. Jag antar att det har blivit en en del av mig, en naturlig känsla som är svår att vänja bort. Nu har min kropp börjat säga ifrån och det senaste är rösttrötthet. Om jag bara kunde andas in och ut och sedan vara avslappnad men tro mig så lätt är det inte.

Igår missade jag Selvis skiva och en lång utekväll med grönanfolk till förmån för att sitta hemma och vila rösten. Till en början kändes det surt. Men sen såg jag två avsnitt av korrespondenterna och de senaste dagarnas inslag av rapport och blev istället jätte peppad på att börja plugga. Jag vill faktiskt att sommaren ska gå fort och väntar förväntansfullt på svaret från högskolan.