Sista dygnet och jag vill inte hem
Da var vi inne pa sista dygnet pa denna resa och vi har precis checkat in pa vart sista-natten-hotell. Igar var vi ute pa Sapatas och kakade gott och dansade tills fotterna brann. Shanghai ar verkligen underbart och det har varit jatte kul att traffa Sara annu en gang innan vi aker. Men det kanns i mitt hjarta och jag vill inte riktigt hem. I Suzhou finns rum att hyra hos tre svenska kompisar till Sara och jobben vaxer som lov pa trad. Men samtidigt vill jag hem och krama om familjen och flytta ned till Stockholm med Evin som planerat. Sa jag aker hem imorgonbitti trots allt.
Kina ar enormt. I Suzhou bor nastan hela Sveriges befolkning (i mangd). Skelleftea kommer att eka. Stockholm ar kanske lagom. Men under den har resan har jag lart mig att trivas i trangseln pa tunnelbanan och att varje dag passera tusentals manniskor pa gatan. Man kanner sig ratt sa liten men samtidigt sa valdigt stor. For jag vet att jag tar mig fram trots att jag knappast talar kinesiska. Jag klarar mig, jag hittar vagar och jag tar mig fram.
Nu ska jag inte slosa mer tid vid dator. En varm dusch och sen ut pa sista shoppingen. Darefter blir det en lyxig sushimiddag.
Hälsar så jättemycket!
Jag förstår att du stormtrivs! Visst kommer Skellefteå att eka MEN här finns ju vi, din kära familj! Så fort du är i Sverige, ring! Måste få höra din röst snart...
Tänk att du snart är i Sverige... men det dröjer ännu innan vi ses! På onsdag åker vi alla till Åre (vi blir 21 stycken ... som ett läger!) Agnes åker redan imorgon till Hemavan till Oscar så nu kommer det att gå att ringa hem till oss. Telefonen har nämligen varit ockuperad i timmar varje dag av turturduvorna. Så nästa vecka... då blir det kramkalas! Förresten har det redan kommit ett brev med en postförsändelse med ett paket till dig. Vet ej om det är från Kina men jag gissar det. Vi ses snart igen!
Kram mamma Krama Sara från mig och förstås också Jossan.
