Siden och Grus

Igår skrev jag att jag är så lycklig och det är jag verkligen. Men det finns också en gnagande oro i min mage. En rädsla som väckts minst en gång per år de senaste fyra. Rädslan över att förlora någon nära.

Igår fick jag höra att skådespelaren Heath Ledger dött av en överdos av läkemedel. Det sägs nu också att han inte tagit självmord och det gör bara saken ännu värre. En ung talangfull man mitt uppe i en strålande karriär med till synes alla möjligheter framför sig och så plötsligt rycks allting bort. Utan förvarning och helt utan mening.

Även här hemma i Skellefteå har en tragedi ägt rum. En ung kille som genom en olycka troligtvis förlorat sitt liv. Och jag tänker på hans familj och vänner.

Kanske är det för att jag har blivit äldre. Men jag tycker att allt för många tragiska dödsfall bland unga har skett under de senaste fyra åren i Skellefteå. Och jag citerar en vän:
"Varje gång jag kommer till skolan och ser flaggan på halvstång får jag en klump i magen och hoppas innerligt att det inte är någon av mina vänner."

Jag önskar att det fanns en garanti. Men det gör det tyvärr inte. Och så länge man lever och är lycklig kommer man även att drabbas av sorg.