Siden och Grus

Pengar, pengar, pengar.. Det är vad som drar mig till jobbet denna morgon. Jag borde kanske ha sjukanmält mig, det känns verkligen som om jag har feber idag. Men vi testar. Orkar jag inte lyfta en dressing burk ja då är det nog dags att fara hem. Annars är detta nog bara ännu ett falskt morgonlarm från en morgontrött och förkyld kropp...

Tagga, tagga, tagga. Nu är det dags att sätta sig i bilen och köra till jobbet. Efter en lång dusch känner jag mig för en gångs skulle riktigt fräsch men mycket snart ska jag flotta ned mig igen. Jag hoppas bara innerligt att jag ska hinna förbi Malin och Lovisas födelsedagsfirande sen ikväll. När de för en gångs skull är i stan och fyller år på kuppen, ja då ska jag förståss jobba. Men sånt är livet. Idag är dag tre av åtta jobbardagar framför mig. Sen blir det en dag ledigt.

 Men julbord på tisdag på Vitberget sitter inte alls fel. Ett tillfälle för mig att se alla ansikten som jobbar på Korv Gubben. Kanske någon som är peppad på att ta mitt kvälls pass på Annan dagen? Jag har ju för tusan köpt en biljett...

Jag har äntligen börjat skriva igen. Och det känns fantastiskt. Det här kommer att bli en bok. Att publicera? Ja, det vet jag inget om nu men definitivt något för mig att spara. Det är mina känslor och en stor del av mitt liv just nu, jag måste få ned det på pränt även om den enda läsaren blir jag själv.


Dagens låt:

On The Radio - Regina Spektor

- Här, din uniform. Hoppas den passar. Killen som hade den innan fick åka hem i en säck.
- Va hemskt! Vad dog han av?
- Dog?? Nej han blev tjock, käket här nere badar i olja. Han fick gå omkring i en sån där särk som en del tanter har.

En underbar dialog ur "Playa del Sol".

Mina halstabletter är slut och jag har lite att göra. Har snart sett vartenda roligt klipp youtube har att erbjuda (grov överdrift). Packed on the job blir nästa ur serien Sverige dansar och ler. Ett litet namnplagiat från festivalen Piteå dansar och ler även kallat Piteå super och spyr...

Jag kände hur det kröp över mig igår, halsont, nysningar, värk i lederna, frysa och svettas om vartannat....
Idag var jag stendöd då väckarklockan ringde klockan 12. Jag tror inte att jag har feber men jag vet att jag är på väg. För att vara på säkra sidan så bokar jag nog inte in en extra lektion i helgen med mina danselever. De har varit med om allt för många sjukanmälningar och annat strul på sista tiden. Nu gäller det bara att stå på benen imorgon så att jag orkar jobba ett 75 minuters danspass.

Nu är frågan, ska jag stanna kvar hos John och dega? Eller ska jag fara hem till mitt hus, med en massa tv-kanaler, min säng (dock stökigt rum), mat och senare föräldrar som förhoppningsvis tycker synd om mig?

Nej, jag orkar för tillfället inte röra mig ur fläcken. Istället ska jag koka mig lite nudlar. Stackars John som är fattig student och är tillsammans med mig som äter honom ur lägenheten. Jag får nog ta och bjuda honom på något riktigt gott snart.

Slask, regn, djupa pölar och ishalka. Det är kanske inte speciellt trevligt. Men igår var det noll gradigt och medföljande slask, regn, djupa pölar och ishalka och jag njöt. Varför? Jag frös inte så fruktansvärt mycket och lukten av smält snö fick mig att tänka på våren. Men hur som helst, nu är det vinter i norrland och det är läskigt med sånt här väder, skönt men konstigt. Värme är onormalt i December. Nu har jag torront i halsen, det är dock fullkomligt normalt den här årstiden...

Jag och John har hyrt hem och sett hela serien Playa del Sol,(hela 12 avsnitt). För snart ett år sen var vi båda på Gran Canaria och härjade runt, solade, badade, festade och njöt av livet. Fast vi visste inte om att den andra var där och vi träffades aldrig. Jag träffade bara två engelsmän som liknade honom men det räknas inte. Dock är vi nog båda måttligt sugna på att bara släppa allt och åka ned till värmen igen, tillsammans den här gången.

Jag ger upp. Denna söndag var bokad och allt inför extra insatt dansträning men jag hade glömt att skicka ut påminnelser. Så jag antar att vi missuppfattat varandra för det var bara en tjej som dök upp och då blev det ingenting denna helg heller. Jag är nog urusel då det gäller att organisera och det är därför jag inte har tänkt bli lärare! Mamma och pappa, jag väljer att inte gå i era fotspår.

Ush jag är fruktansvärt trött efter en sömnlös helg och imorse hade jag väldigt gärna sovit ut lite extra. Men jag är ledig imorgon som det ser ut. Då blir det till att sova.

Nu har jag hittat ett ställe jag trafikmässigt tycker värre om än Älvsbacka. Getberget och punkthusen. Två gästparkeringar, parkeringsförbud överallt och lapplisor runt varje hörn. Gästparkeringarna är för tillfället fyllda (svårt?)och jag ska högst upp i huset med papper och kort till Josse. Alltså John får släppa av mig och köra några kvarter runt medan jag springer i trappor. Allt för att slippa böter.

Efter att ha läst en massa bloggar har jag upptäkt en trend och bestämt mig att följa den. Idag har jag nämligen gjort vuxenpoängstestet! Bara för att det skulle vara spännande att se hur mogen jag egentligen är vid 19 års ålder. Om resultatet var smikrande tål att disskuteras. Jag blev nämligen tio år äldre, 29,4 år närmare bestämt. Och min 43 åriga mamma blev 51,8 år. Vårt försvar; Vi är mogna för vår ålder!

Ja, jag föredrar att resa till Kina framför Husvagnen i Österlen och Kos. Ja, jag tycker om latte med en massa socker och jag kommer ihåg att vattna mina krukväxter ibland. Jag har körkort, tycker att man ska stödja public service men jag bor fortfarande hemma hos mamma och pappa eftersom jag tycker det känns onödigt att köpa en lägenhet i denna stad. Alltså, jag är lika mogen som en 30 åring eller vad?

http://www.vuxenpoang.com/

Väckarklockan ringde halv nio. Jag låg vaken en stund men inget telefonsamtal från jobbet kom vilket kändes fantastiskt skönt. En hel ledig dag och en hel morgon till att sova. John ringde vid tio tiden och frågade om jag skulle jobba eller inte?! Sen sa han godnatt och rättfärdigade mig att sova vidare i många timmar till. Vid elva tiden vaknade jag dock och det blev det två avsnitt av Sex and the City över ett halvt nudelpaket (då jag lyckades hälla ut hälften i vasken).

Nu har jag faktiskt diskat undan lite. Halva berget av disk är avklarat resten får John ta hand om själv när han kommer hem. Nu ska jag bara samla mod och kraft till att gå ut i kylan och cykla hem. Idag måste jag förbi med vaccinationspapperna på vårdcentralen!

Sen blir det ett riktigt tjejparty med kinamat och vitt vin och utgång på station. Det sistnämnda kanske inte är mest ball men jag känner många 88:or som ska ut och det blir ju vad man gör det till. Sandra glöm inte din  Snövit outfit and look out for the read head...
.

Jag behöver hallonpaj, galet sextalk och magkrampande skratt....

Sunshine kom hem!

Varning! Detta inlägg är ett enda stort klagomål på livet. I-landsproblem i överlag men uttråkade läsare varnas...

Svarens bok ger bara flummiga svar. Elementet är varmt men hårt. Nätterna är för korta och mörkertimmarna för långa.

Filmskaparna misslyckades i "Day after tomorrow", att fånga iskall kyla. Att tre gånger tvingas ta sig över parkbron igår var en mardröm. Tusen nålar i kinderna. En enorm ånger att man valde en vinterjacka utan huva, brännskadade ben och istappar till fingrar och tår. Om jag var uteliggare i Skellefteå denna tid på året då skulle jag lägga mig i en snödriva och plågsamt somna in. Här ute kan man inte överleva många dagar.

Mina fingrar luktar korv efter jobbet.

Ska man tvingas klä på sig tills det att man ser ut som en tjock, uppstoppad björn för att överhuvudtaget leva utan att frysa?

 Jag av alla människor måste ha tre par sockar på mig varav ett par är tjocksockar.

Jag är hungrig. Vi har ingen mat hemma och ingen drickbar laktosfri mjölk heller. Antingen är jag inte hungrig, har ingen mat eller så hinner jag bara inte äta. Jag tror att jag gått in i svält. Men jag klarar hunger bättre än kyla.

Vinterallergi! När det blir kallt ute får jag torra läppar, torr hy, torra händer och torrt hår. Jag missbrukar mer krämer och hårprodukter än vanligt bara för att slippa känna mig som ett löv med näringsbrist.

Min syster har tagit mina skor och troligen min iPod. Om inte iPoden så har min bror tagit den. Ingen av dem svarar på sin mobil och jag behöver musiken till jobbet ikväll. Måste planera lektionen nu.

Jag missade bussen igår och fick gå hem med ett tungt paket i handen. Jag trodde att mina fingrar skulle brista. Dubbla vantar till nästa gång.

Varför är inte jag rik? Då skulle jag sitta i ett varmt land nu och njuta av livet.

Glaset är väl halvfullt?! Jag har mycket bra i mitt liv. Saker jag är lycklig över. Men jag har vinterdepression som vanligt. Jag hatar den här årstiden. Snälla ta mig till ett ljusrum uppe på lassa! Och visst får man ta med sig duntäcke och tjocksockar?

John har rätt, mina byxor är för tighta för att klara denna kyla. Jag kom hem denna morgon med brännskador på låren. - 13 och värre lär det bli. Jag hatar att bo i denna nordliga del av världen. Jag har sagt det förr, jag säger det nu och jag kommer att fortsätta att klaga tills det att jag tar mig härifrån. Så mycket smärta och plåga för en vit jul! Jag vet inte om jag tycker att det är värt det?!

Nej, jag tycker inte att vi ska fortsätta mata växthuseffekten med gifter och den egoistiska mänsklighetens dumheter bara för att jag ska slippa vintern. Men jag kan tänka mig att flytta på mig.

Om det finns ett helvete så är det inte eld utan is och kyla. Snälla någon vart ska jag ta vägen? Sommaren kom tillbaka till mig...

Jag har ont i mina käkar efter att ha frenetiskt tuggat tuggummi hela förmiddagen. Men nu har jag äntligen fått i mig lite frunch och kan slappna av.

Nu sitter jag och fyller i de sista på min visumansökan. Frågan är bara; vad är mitt yrke? Jag jobbar på Korv Gubben och steker hamburgare. Men vad är min benämning? Danslärare känns lite dumt att skriva eftersom jag inte är utbild och bara är det extra en gång i veckan... Men ska jag då skriva: I work at a hamburger restaurant? Är lite nojig över hela grejen.. Det måste se snyggt och bra ut så att jag verkligen får mitt visum, och jag har fortfarande inte lämnat in mitt vaccinpapper.

Igår bakade jag och Evin cit: "Pepparkaks skithus". Vi tänkte vara lite kreativa och beslöt oss för att göra två dass. Vi hade ingen kavel men alla delar blev jätte fina endå. Svårigheten var dock att limma ihop allt med smält socker. När vi var klara med det såg dassen ut att behöva saneras efter avföringskrig. Men hoppet var inte ute. Med hjälp av lite godis skulle piffa upp vårt hus. Dock hade vi inget florsocker eller ättika och sånt som behövs för att göra klistret så vi använde oss av vår kreativitet och limmade fast godisarna med vanligt limm istället. Och sen tog vi lite mjöl och snöade över vår skapelse med. Och vips, i slutändan så blev det inte så pjåkigt. Jag och Evin var iallafall nöjda!

Jag är så fruktansvärt klumpig/klantig/naiv/dum och alla andra ord man kan använda för sådana som mig. Hur lyckade jag egentligen?

Pga att jag inskolats i veckan så var jag tvungen att ställa in min danslektion. Så jag sköt på den tills denna morgon. Jag var ute i god tid, skickade sms och ringde runt till alla i gruppen så att ingen skulle missa informationen. "Danslektionen torsdagen den 22 flyttas till lördagen den 24 kl 11 pga mitt andra jobb.Obs detta gäller endast denna vecka. Mvh Hanna" Sen for jag till danslokalerna, kollade schemat och såg ingenting inbokat. Sen for jag hem. Jag ringde alltså inte till kansliet och bokade salen utan var dum och naiv nog att tro att det skulle vara ledigt denna lördag.

Så kom denna morgon. Jag cyklade till dansen i god tid för att hinna träna lite själv innan eleverna skulle komma. Till min förskräckelse var danssalarna fyllda med bäddmadrasser och väskor! Min mobil vägrade skicka sms, min nyckel leder bara till danssalarna och om 70 min skulle eleverna komma. "Shit," tänkte jag. Som tur var höll Freja på med skyltsöndesaker och jag kunde låna papper och tejp av dem. Jag skrev ett medelande och klistade på dörren och cyklade hem fortare än vinden (jag cyklade helt sjukt galet fort). Väl hemma ringde jag runt och skickade sms till alla. Den enda elev jag inte fick tag i var den som bor allra längst bort från stan. Så pinsamt. Jag hoppas verkligen att hon inte var på väg till min danslektion utan hade bättre planer för sig.

En annan pinsam sak som hänt denna vecka är att jag glömde bort att ringa en av mina allra bästa vänner på hennes födelsedag. Jag hade planerat hela veckan hur jag skulle ringa och viska "Ja må du leva.." i telefonen och så glömmer jag totalt bort det på onsdagen. Förlåt Malin, tusen gånger förlåt. Av alla miljarder människor på jorden, hur kunde jag glömma din födelsedag? Och värsta av allt var att det var hon som ringde mig dagen efter och sa: "Hanna jag är arg på dig." Då slog blixten ned i huvudet så att det bara rök om det.

Jag är en dunderklump!

Idag skulle jag bara springa in på vårdcentralen med mitt vaccinpapper. Lättare sagt än gjort...

Föreställ er ett biljettsläpp till en bra rockkonsert. De är smockat med bilar på parkeringen, folk som samåker för att komma dit, två långa köer och folk som sitter och väntar i ett väntrum. Byt sen ut alla unga ansikten mot pensionärer. Jag lovar att detta inte är en överdrift för detta var vad jag och min syster mötte på Anderstorps vårdcentral idag!

Är det alltid så här en vanlig tisdagseftermiddag? För vi kunde inte föreställa oss vad som orsakat denna hysteri. Rea på läkemedel eller standardkoller? Det var fullt med folk. Som om man beslutat att hålla ett pro-möte i väntrummet och det serverades fika i receptionen.

Jag ogillar starkt att stå i kö och efter att ha sprungit runt en hel dag på stan med ärenden så hade jag fått nog. Mitt vaccinspapper ligger fortfarande kvar i väskan och väntar på ett nytt försök på torsdag.

Dagens låt:

Shake The Disease - Tingsek

Jag och min syster har börjat käka vitaminer. En morgonkur på tre tabletter Omega 3, zink, järn, vitamin A B C D E........ ja det mesta som går att få i sig. Agnes kompis Agnes åt vitaminer i ett halvår och växte några centimeter på höjden. Min syster är numera 164,5 cm. Själv är jag orubbligt fast på 160 sträcket. Livet är orättvist. Men jag lever och livet leker, bra och dåligt om vartannat. Men jag har puls och det leker..

Idag kommer farmor och farfar hem från en 3 veckors resa i Afrika. Min farmor och farfar är coola. De äger varsin liten mobiltelefon, en dator med internett, en snygg tv med video och dvd och en riktigt bra digitalkamera. De kan ringa och sms:a med mobilerna och jag och övriga familjen har under hela deras resa fått sms från värmen i Afrika. Julklappsönskelistor får gärna sändas via mailen, har mina farföräldrar gjort klart för oss. Och aldrig trodde jag att det var möjligt att ett barbarn (som jag) kunde vara avundsjuk på sin farmor och farfar för att de har en bättre kamera än jag själv. Och de är båda över 70 år!

När jag blir pensionär ska jag också resa i världen och uppdatera mig i tekniken. Jag ska bli en pantertant som alltid har godis i fickorna. Fast en fin pantertant. Med sidensjalar, vackra färggranna dräkter och kappor. Fast min mamma kallar mig redan för tant. Hennes lilla "östermalmstant" brukar hon skämta om mig. Bara för att jag älskar min marinblå A-linjeformade kappa, mina sidensjalar och söta små pumps.

Men jag kan ta det. Jag älskar att bejaka min feminima sida i min klädsel med klänningar, kjolar och skor lika mycket som jag älskar då det blir lite estetare och rock n' roll. En härlig blandning som jag går in för och står för. Och det är väl det som gör det hela personligt?

Nu börjar jag spåra ut åt olika håll och det är dags att sluta skriva och göra nått vettigt av denna dag. Halv fem ska jag hämta farmor och farfar på flygplatsen och innan dess har jag fått förtroendet att laga en god middag åt oss alla.

Vad skulle jag göra utan min lillasyster? Den röda toningen sitter nu i och ska verka i 20 minuter. Mitt huvud är tight inlindat i plastfolie och jag ser ut som ett konhuvud till ailen. Very sexy I assure you... Snart ska den vidriga utväxten vara ett minne blott. Men att understryka; jag klarar inte av sånt här själv. Man pratar om gröna fingrar för trädgårdsmästare och det borde finnas ett uttryck för hårduktiga fingrar. Ett par sådana äger inte jag. Jag kan knappt göra en fläta på mig själv.

Fin och fräsch inför helgen i Luleå. En liten fågel vid namn Karro viskade i mitt öra att även Stina ska spendera helgen i samma stad. Jag tror jag ska telefontrakassera henne på bussenvägen dit. Hur mycket annat kul kan man hitta på under resan?

Jag och Malin har disskuterat detta och kommit fram till att vi båda är två typiska svenskar då det kommer till bussåkandet. Vi letar snabbt upp en plats där båda sätena är lediga, slänger upp väskan på det yttre, trycker in hörlurarna i öronen och lutar sig blundades mot fönstret. Ingen har hjärta att väcka en sovande resenär! Bussresor är heliga "my private space"- upplevelser, stunder då man verkligen vill sitta själv och njuta av sin musik och sina egna tankar. Alltså typiskt asocialt och svenskt. Så snälla alla, söta, rara pratglada tanter, raggsugna killar, svettiga gubbar eller tjuruppor som kan tänkas stiga på bussen imorgon. Snälla, låt mig sitta ifred och lyssna på min musik och telefontrakassera min kompis.

Ps.

Norrdans var riktigt bra ikväll. Så alla Skelleftebor som missade stycket "Tip of the Tongue"; Stackars er!

Jag håller på att få ett nervsammansbrott! Mitt i spellistan med mina nya favoritlåtar ligger den, Apologize med Timbaland feat One Republic och det låter extremt mycket som Enrique Iglesias. Det kryper i skinnet på mig, jag gillar inte Enrique och jag giller absolut inte den här låten. Den är ivägen. Den tar upp plats mellan "Logiskt" och "Vi kommer att dö samtidigt". Och den kommer obönhörligen upp gång på gång då jag lyssnar igenom listan.

Jag tyckte att Enrique var snygg när jag gick typ femman. Nu tycker jag inte att han är snygg, han kan inte sjunga och hans musik och texter saknar trovärdighet och äkta känsla. Det finns en hel del kärleksmusik som jag inte kan tro på. Kanske för att jag inte är tillräckligt romantisk, kanske för att jag många gånger tänker alldeles för logisk. Jag tycker att det vardagliga är fint. Jag tycker om tafatta, oplanerade komplimanger och det som inte är så otroligt perfekt. "You and Me" av Skellefteåbandet The Wannadies är för mig den ultimata kärlekslåten. Den ger mig kärleksfyllda adrenalinkickar  och jag tror på den. Kanske för att den speglar mina upplevelser av kärlek.